Latimer

Latimer [lä'timer], Hugh, engelsk teolog och martyr, f. omkr. 1490, studerade i Cambridge och var i början en häftig motståndare till reformationen, men ändrade sedan åsigter och blef en af dennas verksammaste befordrare i England. Af kardinal Wolsey fick han särskildt tillstånd att predika i hela England. 1530 blef han utnämnd till kunglig hofpredikant, och följande år erhöll han pastoratet West Kington i Wiltshire. 1532 blef han kallad inför prestmötet (convocation), exkommunicerad och fängslad, men genom konungens bemedling slutligen frigifven, sedan han återkallat sina s. k. villfarelser. Efter Cranmers utnämning till ärkebiskop (1533) ändrades L:s ställning, och sedan Henrik VIII 1534 afkastat den påfliga suprematien, blef L. jämte Cranmer och Cromwell konungens förnämste medhjelpare i upptänkandet af de lagstiftningsåtgärder, som gjorde skilsmässan från Rom fullständig och oåterkallelig. Det var likväl mer L:s predikningar än konungens edikt, som rotfäste reformationens grundsanningar i folkets sinnen, och af hans föredrag erhöll rörelsen sin förnämsta riktning. 1535 blef L. utnämnd till biskop i Worcester, men afsade sig 1539 detta ämbete, enär han ogillade de då utfärdade "sex trosartiklarna" och blef slutligen insatt i Tower. Vid Edvard VI:s tronbestigning (1547) återfick L. friheten, men återtog ej sitt biskopsämbete, ehuru underhuset derom särskildt anmodade honom. I stället verkade han med än större framgång än förr genom predikningar. Kort efter Marias tronbestigning (1553) fick han kallelse att inställa sig inför rådet i Westminster. Ehuru han kunde hafva räddat sig genom flykten, åtlydde han med glädje kallelsen. Jämte Ridley blef han d. 16 Okt. 1555 bränd i Oxford. En fullständig samling af hans "Works" utkom i 2 bd 1844--45. A. B. B.