Lebeau

Lebeau [löbå], Jean Louis Joseph, belgisk statsman, f. 1794, blef 1819 advokat i Liége och deltog 1824 i stiftandet af den "nationella associationen" mellan liberala och katoliker med syfte att lösrycka Belgien från Holland. Efter revolutionen 1830 vardt L. medlem af nationalkongressen, uppträdde der såsom det "doktrinära" medelvägspartiets främste talare och verkade 1831, såsom utrikesminister, ifrigt för prins Leopolds af Sachsen-Koburg val till Belgiens konung. Det var L., som i denna sak ledde underhandlingarna med stormakterna och i kongressen genomdref antagandet af "de 18 artiklarna". 1832--34 var han justitieminister, utnämndes 1838 till guvernör i prov. Namur och öfvertog 1840 å nyo utrikesministerportföljen. Året derpå måste han, till följd af envist motstånd från de klerikale, nedlägga sitt ämbete, men fortfor att i pressen och Andra kammaren förfäkta de liberala grundsatserna. Död 1865.