Leflô

Leflô [löflå], Adolphe Emmanuel Charles, fransk militär och politiker, f. 1804, kom 1831 till franska armén i Afrika och utmärkte sig mycket vid intagandet af Constantine (1837). I Juli 1848 utnämndes han till brigadgeneral, valdes i Sept. s. å. att representera sin födelsebygd, Finistère, i den Konstituerande församlingen och inträdde i densamma i Mars 1849, sedan han hemkommit från en diplomatisk mission till Petersburg. Invald äfven i Lagstiftande församlingen, slöt han sig till högerns reaktionära sträfvanden, blef, då presidenten Louis Napoléons sjelfviska afsigter började framträda, en ifrig motståndare till dessa och fängslades vid statskuppen 1851. Han var derefter landsförvisad till 1859. Vid revolutionen 1870 utnämndes L. af nationalförsvarsregeringen till krigsminister och divisionsgeneral (med rätt att anses innehafva denna grad sedan d. 2 Dec. 1851). Under det derpå följande skedet af tysk-franska kriget framlade han flere energiska förslag till fiendens bekämpande. Han invaldes 1871 i nationalförsamlingen och behölls af Thiers i ministèren af d. 19 Febr. s. å., men ersattes med general Cissey i början af Juni, då han afgick såsom fransk ambassadör till Petersburg. 1879 efterträddes han på denna post af general Chanzy.