Lempo

Lempo, Finsk mytol., i finnarnas fornsånger namn på en ond ande. L. förekommer mest såsom variantnamn till Hiisi, men begagnas också omvexlande för Paha, den onde, och Piru, djefvulen, samt, särskildt för sig, utmärkande sammanfattningen af allt ondt. Detta namn nyttjas derför ofta i svordomar. Styng ansågs vara L:s pilar. Vid tandvärk ansågs L:s hundracka gnaga käften. Korpen sades hafva sitt ursprung från honom och kallades derför också L:s fogel. Enligt Castrén skulle L. vara det genuint finska namnet på ond ande (se dock Hiisi). Han förklarar äfven, troligen riktigt, namnet såsom diminutivform af Lempi, kärlek, kärlekens gud, hvarför det ursprungligen torde beteckna "den vilda, till raseri gränsande kärlekens gud". Lönnrot jämför dock ordet med det svenska slem, ehuru detta ursprungligen betydt skef, sned. Äfven betecknas Pohjolas innevånare af Lemminkäinen emellanåt hatfullt med epitetet "L:s folk", såsom vore detta ställe "det värsta tillhåll för troll och onda väsen" (Castrén). O. G.