Leoncavállo

Leoncavállo, Ruggiero, italiensk kompositör, f. i Neapel 1858, gjorde 1892 i Milano furore med operan Pagliacci, som hastigt vann insteg på nästan alla operascener (i Stockholm »Pajazzon», 1893). Hans nästa operor, I Medici (1894) och Chatterton (1896), gjorde ej fullt samma lycka, men i La Bohême (1897) synes han nästan hafra återvunnit sin första framgång. L. hör till den af Mascagni instiftade »veristiska» riktningen, och hans musik är, om ej så genialisk som Mascagnis, likväl mera fint konstnärligt gjord än dennes, hvarjämte han har företrädet i enhet mellan text och ton, i det han i likhet med Wagner diktar sina libretter sjelf. För öfrigt har han med Wagner knappt mycket annat gemensamt än vissa instrumentaleffekter; i det hela bygger han på italiensk grund i den moderna, halft deklamatoriska, delvis från Frankrike påverkade skiftning, som man återfinner i Ponchiellis »Gioconda» och Verdis »Otello». »Pajazzon» offrar, liksom den veristiska skolan i allmänhet, väl mycket åt en degenererad smak för det sensationella och gräsliga, men frånsedt detta, hör dess andra akt ostridigt till det mest dramatiskt spännande, som den scenisk-musikaliska konsten någonsin åstadkommit. A. L.