Lindholm

Lindholm, Lorens August, genremålare, född i Stockholm d. 5 Okt. 1819, började redan som ung gosse besöka konstakademien, der han under årens lopp erhöll flere belöningar. L. studerade och kopierade företrädesvis de gamle holländarna i k. museum, med hvilkas uppfattning och teknik hans egna allt klarare sammanföllo under det första, alsterrikaste skedet af hans verksamhet. Från 1842 började han sälja taflor till konstföreningen, och under åren 1843--50 var han en flitig utställare i akademien. De flesta af hans taflor framställa läsande flickor, barn, som läsa för en gumma, sofvande gubbe m. m. dyl., d. v. s. ämnen, hvilka utgått ur den nya, mer realistiska strömning, som på 1840-talet genomgick hela den europeiska konsten. Nationalmuseum eger tre stycken från denna hans lärlingstid: Gubbe, som röker pipa, Flicka, som slagit sönder en spilkum och Bondfamilj (alla från 1849). "I dessa L:s ungdomsarbeten skönjes ett tidigt framträdande sinne för det prydliga och nätta, det i konstnärlig mening redbara och ordentliga. Färgen är i början tunn, med en viss förkärlek för de bruna tonerna; efter hand blir dock utförandet kraftigare, koloriten djupare, fylligare, med en tydlig sträfvan att underordna lokalfärgerna under en gemensam herskande hufvudton". År 1849 erhöll L. medalj af första klassen och ett k. stipendium för tre år. Samma år lemnade han fäderneslandet, som han aldrig mer skulle återse. 1850 kallades han till akademiens agré. -- L. begaf sig först till Antwerpen, hvars gamla konst föga tilltalade hans stilla, fina skaplynne. Äfven till Haag och Amsterdam företogos utflykter, men redan i Maj 1850 var han i Paris. Der studerade han i gallerierna, och af alla målare synes Metsu, den holländske finmålaren, hafva mest slagit an på honom. Men att han ej häller försummade naturstudier visa hans få hemsända taflor från denna tid. Tyvärr började L. nu angripas af det bröstlidande, som redan då betydligt inskränkte hans verksamhet och slutligen skulle sätta en gräns för hans lif. 1851 måste han genomgå en kur i Ems och besökte sedan Düsseldorf och Bruxelles på återfärden till Paris. Äfven de följande åren upptogos delvis af långa sjukdomsanfall; och när han ändtligen på hösten 1853 afreste till Rom, voro hans krafter så medtagna, att han knappt medhann mer än en enda tafla, innan döden d. 11 Apr. 1854 bortryckte honom. -- Bland L:s arbeten från detta senare, korta skede (föga mer än fyra år) äro dock nästan alla ganska framstående. En trasslig härfva (i Nationalmuseum) och Kålhufvudet (båda 1851) visa oss genast mästaren stadd i full utveckling. "Entonigheten i de äldre arbetena har försvunnit och lemnat plats för en rikare färgstämning; ett genomskinligt ljusdunkel utbreder sig till interiörernas bortersta vinklar och sammanhåller varmt och kraftigt det hela. Härtill har kommit ett drag af skönhet och behag, af rikedom i den yttre anordningen, som i allmänhet ej förekommer i de äldre, mera kärfva skapelserna". Fransk arbetarekrog, under arbete 1852 och konstnärens figurrikaste målning (i Stockholms högskolas, f. d. kapten J. A. Bergs, samling), visar oss honom på höjden af hans förmåga, med ett ljusare, klarare tycke i det hela än de båda föregående och med en skärpa i iakttagelsen, en fyllighet i individualisering, som låter taflan täfla med det bästa af hvad svensk konst i denna riktning alstrat. Penseln är fortfarande len och fin, men visar tillika en större kraft och en mer mejslad teckning. Jämförelsevis obetydligare äro Blommér i sin atelier och Sömmerska i sin kammare, ehuru äfven de förete ett ädelt ljusdunkel och en utmärkt finmålning. L: s sista arbete, Romersk interiör (1853), inköptes af konstföreningen och tillföll en utländsk diplomat. L. var mycket närsynt, hvilket kanske förklarar den utomordentliga sorgfällighet hans målningssätt visar. Flere af hans taflor finnas litografierade i "Svenskt album" och "Konstnärsgillets album" samt i kalendrar. -rn.