Livorno. 1. Den minsta af de italienska provinserna, i landskapet Toscana, består endast af stadskretsen L. samt öarna Elba, Pianoso och Monte Cristo, tillsammans 343 qvkm., med 121,150 innev. (1881). -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, näst Genua Italiens förnämsta handelsstad, ligger på en flack, med konst torrlagd kust af Medelhafvet och är medelst en bibana från Pisa förenad med den stora jernvägslinien längs Italiens vestra kust. 77,781 innev. (1881) i staden, 97,615 i hela kommunen. L. är omgifvet af murar och genomskuret af kanaler, men likväl en modern stad och i vissa afseenden den minst italienska bland Italiens städer. Breda och väl underhållna gator, stora öppna platser och stora, höga hus äro utmärkande för L:s yttre. Den vackraste gatan är Corso Vittorio Emanuele, hvilken utgår från den gamla mediceiska hamnen, skär den kolossala Piazza d'armi, der katedralen (från 17:de årh.), stadshuset och ett f. d. kungligt slott ligga, samt sträcker sig till Piazza Carlo Alberto, som prydes af de kolossala statyerna af Ferdinand III och Leopold II, de båda siste storhertigarna af Toscana. Staden har jämte många katolska kyrkor protestantiska, grekiska, maronitiska och armeniska gudstjenstlokaler och en synagoga (från 1603), en arsenal och stora skeppsvarf, der både handels- och krigsfartyg byggas. Den är säte för en biskop och har bl. a. undervisningsanstalter ett seminarium, en stor sjökrigsskola (öppnad 1881), en navigationsskola, en teknisk skola samt en högre rabbinskola. Den gamla mediceiska hamnen är fullkomligt säker, men grund och liten; den yttre, bildad af en 1,000 m. lång vågbrytare, som fullbordades 1863, skyddar ej fullt för sydliga vindar. Nära den gamla hamnen står en af Giovanni dell' Opera arbetad kolossal marmorstaty af den toskanske storhertigen Ferdinand I, omgifven af fyra slafvar i brons ("i quattro mori") af Pietro Tacca. I början af detta årh. blef L. en vigtig station för den britiska handeln med Levanten, men dess handel har betydligt aftagit, sedan frihamnsprivilegiet 1867 borttogs. Deremot blir L. alltmer eftersökt såsom badort. -- Ännu i slutet af 13:de årh. var L. en öppen by af ringa betydenhet. Först sedan Pisas hamn förstörts, började orten växa, i synnerhet sedan den 1421 kommit till Florens. Aless. de' Medici befäste L. och byggde ett citadell. Cosimo I förklarade hamnen för en frihamn (den första i Medelhafvet) och Ferdinand I gjorde L. till en tillflyktsort för alla förföljda (judar, protestanter m. fl.).
Nordisk familjebok · första upplagan
Livorno
Ämne: Provinser och provinsstäder i Spanien och Italien · Spanien, Italien och Sydeuropa
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1522–1523 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗