Lumholtz

Lumholtz, Karl Sofus, norsk upptäcktsresande, f. i Faaberg, Hamars stift, d. 23 April 1851, blef 1869 student och 1876 teol. kandidat samt företog i Maj 1880 en resa till Australien dels af helsoskäl, dels för att göra samlingar och inleda bytesförbindelser mellan de australiska museerna och Kristiania universitets naturvetenskapliga samlingar. Han vistades för det mesta i Queensland och återkom 1884 med ett rikt utbyte, bl. a. flere för vetenskapen nya djurarter, såsom den efter honom uppkallade stora kängurun Dendrolagus Lumholtzii. Sin resa skildrade han i Bland menneskeædere (1887; öfvers. på svenska, tyska, franska och engelska) samt i föreläsningar, bl. a. i Stockholm, 1888. 1890–93 ledde han en efter inbjudning af Geografiska sällskapet i New York genom enskild subskription bekostad expedition i norra Mejico för forskningar angående grottinnevånarna och framlade sedermera i sina föredrag i Chicago och andra amerikanska städer bevis för att tarahumare- och tepehuane-indianerna, hvilka tillhöra samma språkgrupp som aztekerna, bo i klipphålor. 1894–96 reste han på bekostnad af Geografiska sällskapet i New York genom södra delen af Sierra Madres fjälltrakter, studerade der ännu lefvande aztekstammar och samlade en mängd etnografiska föremål. L. är f. n. sysselsatt med utarbetandet af ett större verk öfver sina resor. O. A. Ö.