Mabillon

Mabillon [-bijå'ng], Jean, fransk historieskrifvare, f. 1632, d. 1707, inträdde 1654 i den afdelning af benediktinorden, som bar namnet »Den helige Maurus' kongregation», och förflyttades 1664 till det förnämsta af denna kongregations kloster, S:t Germain-des-Prés i Paris, bekant för sitt på handskrifter rika bibliotek. Han blef nu oaflåtligt verksam dels för bearbetandet af de i klostret befintliga källorna till sin ordens historia, dels för samlandet af nya. Hans arbeten vittna om glänsande lärdom och skarpsinnig kritik. De förnämsta af dessa äro Acta sanctorum ordinis S. Benedicti (9 bd, 1668--1701), som omfatta tiden till år 1100, samt Annales ordinis S. Benedicti (1703--39, 6 bd, af hvilka de 4 första utgåfvos af M.). Derjämte gaf en lärd jesuits förnekande af de äldsta klosterprivilegiernas äkthet honom anledning att i det klassiska arbetet De re diplomatica (1681, med suppl. 1704) framställa de vetenskapliga grunderna för bedömandet af historiska urkunders äkthet. Under resor till Burgund, Tyskland och Italien samlade han en mängd för franska historien vigtiga böcker och handskrifter. I Museum italicum (1687--89. 2 bd) och i Vetera analecta (1675--85, 4 bd) har han delvis framlagt resultaten af sina dervid gjorda forskningar. Af hans öfriga skrifter förtjena särskildt framhållas hans arbete om den gallikanska liturgien, De liturgia gallicana (1685, 3 bd). M:s vidlyftiga brefvexling jämte några smärre skrifter har utgifvits i »Ouvrages posthumes de Mabillon et de Ruinart» (1724) och i det af Valery ombesörjda »Correspondance inédite de Mabillon et de Montfaucon avec l'Italie» (1846). K. H.