Macaulay

Macaulay [mäckåle]. 1. Zachary M., skotsk filantrop, f. 1768, var 1793--99 guvernör öfver negerkolonien Sierra Leone i Afrika, innehade 1800--08 en syssla vid Sierra Leone kompaniet i London och dref sedan der en större handelsrörelse, hvarjämte han 1802--15 utgaf en tidskrift, »The Christian observer». Hans lifs stora gerning var en mångårig, segerrik strid vid Wilberforces sida mot negerslafveriet. M. dog 1838 och begrofs i Westminster abbey. -- 2. Thomas Babington, Lord M. of Rothley, engelsk historieskrifvare, essayist och parlamentstalare, den föregåendes son, föddes d. 25 Okt, 1800 i Leicestershire. Uppfostrad i tory-grundsatser, omvändes han till en ifrig whig under vistelsen vid universitetet i Cambridge, der han för öfrigt visade anlag för poesi och vältalighet, men motvilja för matematik. Sin mera framstående skriftställareverksamhet började han 1825 med en essay öfver Milton i »Edinburgh review», hvilken tidskrift han i nära två årtionden riktade med snillrika bidrag, de flesta af historiskt innehåll. Efter att 1826 hafva blifvit »barrister» (högre advokat) fick han 1830 genom lord Lansdownes försorg en plats i underhuset. De tal, som han der 1831 och 1832 höll för parlamentsreformen, grundlade hans rykte som en af Englands mest glänsande talare, och detta befästes i ej ringa mån genom hans tal öfver »Indiens styrelse» 1833, kanske det bästa af alla hans parlamentsföredrag. 1832 anställdes han såsom sekreterare vid »the board of control» (det ämbetsverk, hvarunder Ostindiska kompaniet lydde) och kallades 1833 till medlem af regeringen i Kalkutta. Uti Indien, hvarest han stannade från 1834 till början af 1838, genomdref han införandet af engelska språkets och literaturens läsning vid infödingarnas läroverk och inlade vida större förtjenst än någon annan om författandet af den berömda strafflag, som för närvarande gäller i detta land. Efter sin hemkomst invaldes han 1839 af Edinburgh i underhuset och blef s. å. »secretary at war» (delvis motsvarande vår krigsminister) i Melbournes kabinett. Vid whigs' fall 1841 måste han nedlägga sitt ministersämbete och kunde derefter med mera kraft egna sig åt sitt författareskap. Han återtog då det redan 1839 påbörjade, men snart afbrutna arbetet på ett större historiskt verk öfver England, utsände 1842 ett häfte ballader, Lays of ancient Rome, som vunno mycket bifall, fortsatte t. o. m. 1844 att skrifva essays för »Edinburgh review» och utgaf 1843 en samling sådana, Critical and historical essays, omfattande de flesta af dem, som förut stått att läsa i denna tidskrift, och längre fram tillökt med nya (1871 års. uppl. upptager 4 bd). Denna samling följdes sedan af hans Biographical essays (1851). Samtidigt spelade han en ganska betydande rol i parlamentet. Han ville 1842 i vissa stycken gå de s. k. chartisternas önskningar till mötes, dervid likväl bestämdt motsättande sig deras fordran på allmän rösträtt, och röstade alltifrån 1843 för hvarje förslag om spanmålstullarnas fullkomliga upphäfvande. 1845 förklarade han, att den protestantiska statskyrkan i det katolska Irland var en vidunderlighet, som väl ej med ett enda slag kunde tillintetgöras, men ej borde oförändrad få qvarstå. År 1846 uttalade han sig för en inskränkning af minderårigas arbetstid i fabrikerna, hvilken dock med försigtighet skulle genomföras. Tyvärr gick han stundom, lidelsefull partiman som han var, alltför långt i sina angrepp mot tories och deras ledare, Peel, något, som han sjelf efter den sistnämndes död (1850) synes erkänt och beklagat. När whigs 1846 åter fingo makten, inträdde M. som »paymaster-general of the anny» i Russells kabinett, men måste redan 1847 utgå derur, emedan han vid de allmänna valen föll igenom i Edinburgh och ej ville uppställa sig såsom kandidat för hvilken valkrets som hälst. 1848 utgaf han de två första banden af The history of England from the accession of James II, vid hvilkas författande han ofta haft i sina tankar ej blott året 2000, utan också året 3000, och som äfven rönte en oerhörd framgång. Under de mest ärofulla omständigheter åter invaldes han 1852 af Edinburgh i underhuset, men tog ej vidare stor del i det politiska lifvet. Sedan han 1853 utgifvit en vald samling af Speeches, tal, hållna till största delen i parlamentet, offentliggjorde han 1855 två nya band af sin historia, hvilka på mindre än ett år inbragte honom 20,000 pund sterling, men hann aldrig fullborda sitt femte band, som var ämnadt att afsluta Vilhelm III:s regering. Detta band utgafs efter hans död i ofullständigt skick af hans älsklingssyster, lady Trevelyan. Under de senare åren af sitt lif skref han derjämte för »Encyclopaedia britannica» åtskilliga artiklar, bland hvilka de öfver Samuel Johnson och Pitt d. y. äro de förnämsta. Af de många utmärkelser, som tillföllo M., må blott anföras hans upphöjelse till peer 1857. Han dog, ogift, d. 26 Dec. 1859 i London och ligger begrafven i »The poets' corner» i Westminster abbey. -- M:s historiska författareskap, som nådde sin höjdpunkt i hans berömda »Englands historia», utmärktes af snillrika tankar, en i högsta grad konstnärlig anordning af ämnena, en oöfverträffad, kanske ouppnådd förmåga att med åskådlighet och lif teckna personer, samhällsklasser och tidehvarf samt en genomskinlig, på en gång vältalig och flärdlös stil. Men ej alltid var forskningen så grundlig, uppfattningen så djup, omdömet så opartiskt, som man kunde fordra eller vänta. Såsom talare var han, enligt eget medgifvande, ej någon debattör, men ingen af hans samtida i parlamentet hördes med sådan förtjusning som han. Han egde statsmannens blick och var en mycket framstående administratör. I det politiska lifvet uppvägdes hans häftighet och bitterhet såsom partiman vida af sjelfständighet och mod, osviklig trohet mot grundsatser, varm fosterlandskärlek och lågande hänförelse för frihet och rätt, medan hans enskilda vandel alltigenom bar vittne om en högsint, varmhjertad och välvillig personlighet. -- Af M:s arbeten finnas i svensk öfvers. »Englands historia från Jakob den andres tillträde till regeringen» (I--VIII, 1853--62; 3:dje uppl.: »Englands hist. fr. Jakob den andres tronbestigning», I--V, 1879), »Smärre valda skrifter» (1854--55), »Baco af Verulam» (1865), »Tal» (Helsingf., 1866) och »Biografiska skizzer» (I--III, 1869--72). -- Jfr G. O. Trevelyan (M:s systerson): »Life and letters of Lord M.» (1876). E. B.