Mack

Mack, Karl, friherre von Leiberich, österrikisk militär, född i Bajern 1752, trädde 1769 i österrikisk krigstjenst, gjorde sina lärospån i bajerska tronföljdskriget (1778--79) såsom adjutant hos fältmarskalklöjtnanten Kinsky och flyttades 1783 till generalstaben, hvilken, han derefter nästan utan af brott tillhörde. Åren 1788--90 deltog M. i krigen med Turkiet, var 1793 generalstabschef vid den under prinsens af Koburg befäl stående arme, som kämpade mot fransmännen i Nederländerna och vid Rhen, samt utnämndes 1794 till generalmajor. 1796 blef han fältmarskalklöjtnant och tjenade under ärkehertig Karl vid Rhen. I Okt. 1798 kallades han till öfverbefälhafvare för kungliga neapolitanska hären, trängde tillbaka de spridda franska trupperna under Championnet och ryckte in i Rom, men måste snart draga sig tillbaka och uppgifva både Capua och Neapel, hvarefter han undan den neapolitanska pöbelns raseri i början af 1799 sökte sin räddning i det franska högqvarteret. Han fördes derefter såsom krigsfånge till Paris, men rymde (April 1800) mot hedersord. M. var en ifrig motståndare till den utmärkte krigaren ärkehertig Karl, tadlade hans åtgöranden och blef för en tid kejsar Frans II:s inflytelserikaste rådgifvare i militära angelägenheter. Vid krigsutbrottet 1805 ställdes han i spetsen för Österrikes stridskrafter, men lät lura sig af Napoleon och slutade sin krigarebana med den skymfliga kapitulationen vid Ulm (Okt. 1805). M. internerades och ställdes för krigsrätt, som d. 17 Juni 1807 dömde honom förlustig hans värdigheter och till 8 års fängelse. Af kejserlig nåd minskades strafftiden till 2 år, och 1819 återfick M. sin fältmarskalklöjtnantsvärdighet jämte sina ordenstecken. Han afled 1828. C. O. N.