Magdeburg. 1. Regeringsområde i preussiska prov. Sachsen, är indeladt i 15 kretsar och har en areal af 11,507 qvkm. med 937,305 innev. (1880), deraf 35,158 katoliker och 3,568 judar. -- 2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde och i prov. Sachsen, en af de starkaste fästningar i Tyskland, ligger hufvudsakligen på venstra stranden af Elbe, som der är delad i 3 armar, och består af den egentliga staden samt de 4 förstäderna Friedrichstadt (ö. om Elbe), Neustadt (i n.), Sudenburg (i s. v.) och Buckau (i s.). De tre sistnämnda äro skilda från staden af vallarna och glacisen, men äro inneslutna inom den nya befästningslinien. I Elbe, mellan den gamla staden och Friedrichstadt, ligger ön Werder, som upptages af citadellet och är genom broar förenad med båda stränderna. Med undantag af Breiterweg, stadens vigtigaste samfärdsled, som går genom staden från n. till s., äro gatorna i gamla staden smala och krokiga. Söder om den inre staden ligger den vackra parken Friedrich-Wilhelms-garten, på samma plats som förr intogs af det ryktbara klostret Bergen (grundadt 937, upphäfdt 1810). Vigtigaste byggnaden i M. är domkyrkan (byggd 1208--1363), med kejsar Otto den stores och hans gemål Edithas grafvar samt en vacker grafvård öfver ärkebiskop Ernst (d. 1513), ett mästerverk af Peter Vischer i Nürnberg. Den katolska Vårfrukyrkan, den äldsta i M. (förr klosterkyrka), är en romansk byggnad från 12:te--13:de årh. De förnämsta verldsliga byggnaderna äro stadshuset (bygdt 1691), vid Alter märkt (på hvilket torg står en ryttarestaty af Otto den store från 13:de årh.), den nya stadsteatern, regeringsbyggnaden (vid Domplatz), centralbangården och börsen. M. är en af de förnämsta handelsstäderna i Tyskland och derjämte en vigtig jernvägsknut samt har många fabriker (förstaden Buckau särskildt stora jerngjuterier och maskinverkstäder). M. är säte för 4:de armékårens generalbefäl, provinsens appellationsdomstol och förvaltande myndigheter, ett lutherskt konsistorium och en generalsuperintendent för den evangeliska kyrkan. Det har två gymnasier, en realskola, en konst- och slöjdskola samt flere vetenskapliga och välgörenhetsinrättningar. Innevånarnas antal uppgick 1880 till 97,539, med Neustadt och Buckau till 137,135.
M. var en liten handelsplats redan i början af 800-talet, men erhöll sin egentliga uppkomst genom kejsar Otto den store (936--973). 968 blef staden säte för en ärkebiskop, hvilken fick värdigheten af Tysklands primas och sträckte sin myndighet öfver stiften Meissen, Merseburg, Naumburg (Zeitz), Havelberg, Brandenburg samt till slutet af 12:te årh. äfven öfver Lebus och Posen. I 13:de årh. hade M. blifvit en blomstrande handelsstad och en vigtig medlem af hansan. Dess tidigt inrättade »schöffenstuhl» stod i stort anseende under medeltiden, och dess stadsrätt var antagen i många delar af Tyskland, Polen och Böhmen. Vid slutet af 15:de årh. hade staden gjort sig nästan oberoende af ärkebiskoparna, men blef aldrig fri riksstad. Den omfattade reformationen 1524 och styrdes derefter af protestantiska ärkebiskopar eller, såsom de efter 1566 kallades, administratörer. Då borgarena vägrade antaga »Interim», förklarades staden i akt och belägrades i flere månader (1550--51) af kurfurst Morits af Sachsen samt intogs Nov. 1551. I 30-åriga kriget besattes M. 1626 för en kort tid af Wallenstein, belägrades af honom förgäfves i 28 veckor 1629 och å nyo 1630 af Pappenheim, med hvilken Tilly i Mars 1631 förenade sig (se Falkenberg, D. von). Staden stormades d. 20 Maj 1631, plundrades på det gräsligaste sätt, hvarvid 30,000 af dess 36,000 innevånare dödades, samt uppgick i lågor. Endast katedralen, Vårfrukyrkan och omkr. 130 hus räddades. Den hemtade sig dock underbart snabbt efter denna olycka och belägrades ytterligare några gånger under samma krig. 1648 förvandlades ärkebiskopsstiftet till ett verldsligt hertigdöme, som skulle tillfalla Brandenburg vid den siste administratorns död, som inträffade 1680. År 1806 intogs M. af fransmännen och lades sedan till konungariket Westfalen, men återlemnades till Preussen 1814.