Mager

Mager (Grek. magoi, Lat. magi) kallades hos de gamle kaldéerna, mederna och perserna den lärda kasten, som hufvudsakligen utgjordes af presterna. Då desse jämte förvaltningen af de religiösa bruken äfven hade att utforska och tolka gudamakternas vilja, vare sig denna redan fanns i skrift upptecknad eller gaf sig tillkänna genom tecken och hetydelsefulla händelser, kom småningom namnet mager att användas om alla, som sysselsatte sig med dröm-, tecken- och stjerntydning l. astrologi (se d. o.), med spådomskonst, besvärjelser och trolldom i allmänhet. Namnets härledning är oviss. Sannolikt -- då »mager» såsom beteckning för presterna historiskt förekommer tidigare hos semiterna än hos arierna -- kan det härledas från ett förkaldeiskt (sumiriskt) idiom mah i betydelsen af stor, hög, upphöjd. Måhända hafva ock hos sumir-folket presterna från början kallats mager och, då detta folk besegrades af kaldéerna, namnet öfverförts till dessa. Hos kaldéerna kommo magerna till sådant inflytande, att orden kaldéer och mager begagnas synonymt. Redan före 600 f. Kr. bildade de hos kaldéerna ett ordnadt stånd. (Jfr Jer. 39 och Daniels profetia. I G. Test. användes ordet uteslutande om de kaldeiske presterna, men i den alexandrinska bibelöfversättningen har det erhållit ofvan anförda vidsträckta betydelse.) Från kaldéerna synes namnet hafva öfvergått till mederna, hos hvilka en hel stam benämnes mager, och sedermera af Cyrus blifvit infördt i det persiska riket. Ty det från greker och romare hemtade antagandet att de forntida persiske presterna skulle ursprungligen hetat mager motsäges af det förhållandet att namnet icke förekommer i Zend-Avesta och att Yatus, eller utöfvarna af hemliga konster, voro strängt förbjudna. Då likväl magismen i sin ädlare gestalt åsyftade, liksom Zoroasters lära, kännedom om naturen och moralisk spekulation, blef den snart införlifvad med nämnda lära och Zoroaster betraktad som magernas hufvudman. Men äfven den urartade riktningen vann tidigt insteg i Persien. Likaså finnas bägge riktningarna omtalade i N. Test.: »de vise män från Österlandet», som hyllade Frälsaren, å ena sidan samt trollkarlarna Simon Magus och Elymas å den andra. Äfven Apollonius från Tyana och Alexander från Abonoteichos voro berömda mager. Under den romerska republikens tid blefvo magerna, som gemenligen i Vesterlandet benämndes kaldéer, genom ofta upprepade senatsbeslut bortvisade från Rom. Under de hedniske kejsarna blefvo de än gynnade, än förföljda. De kristne kejsarna förbjödo vid dödsstraff utöfvandet af magiska konster. Se vidare Magi. K. H.