Mähren (Tsjech. Morava), ett till cisleithanska delen af österrikisk-ungerska monarkien hörande »kronland», med titel markgrefskap, begränsas i n. af preussiska och österrikiska Schlesien, i ö. af Ungern, i s. af Nedre Österrike och i v. af Böhmen. Areal 22,224 qvkm. Af Sudeterna skiljes M. från Schlesien, af det böhmisk-mähriska höglandet från Böhmen, af Karpaterna från Ungern. Utgreningar af dessa berg genomskära hela landet, som blott i s. har några större slätter. Hufvudfloden är March, efter hvars tsjech. form, Morava, landet fått sitt namn. Den i M. upprinnande Oder tillhör landet endast en kort sträcka. Större sjöar finnas icke, men väl många dammar. Klimatet är jämförelsevis mildt. De högre bergstrakterna äro föga fruktbara; deremot finnas i det inre landet många bördiga trakter, och särskildt är jorden i det s. k. Hanna (se Hanna 2) och i södra delen mycket gifvande. Jordbruket är högt utveckladt. Endast 3 proc. af arealen äro improduktiv mark. Af det öfriga äro 57 proc. åkerjord (ett större procenttal än i något annat österrikiskt land), 13 proc. ängar och betesmarker, 28 proc. skog samt 2 proc. träd- och vingårdar. De vigtigaste produkterna äro spanmål, hvaraf en betydlig mängd utföres, potates, skidfrukter, köksväxter, hvitbetor, lin och hampa samt vin (i södra delen). I ladugårdsskötseln intager fårafveln främsta platsen. Bi- och fjäderfäskötsel drifves starkt. Bergsbruket lemnar jern, sten- och brunkol samt grafit. 1881 producerades omkr. 11,400 ton jernmalm, 100,000 ton brunkol, 800,000 ton stenkol samt 3,400 ton grafit. I industrielt hänseende intager landet en af de första platserna inom monarkien. Främst står den verldsberömda ylleindustrien, som drifves på många orter, men i synnerhet i Brünn, hvars väfverier förse nästan hela Österrike med sina produkter och dessutom exportera ej obetydligt till Orienten och Amerika. Vigtiga industrigrenar äro derjämte linneoch bomullsfabrikationen, råsockerfabrikationen samt bränvins-, läder- och jerntillverkningen, hvilka alla arbeta för export. -- Till följd af den högt utvecklade industrien är ock handeln mycket liflig samt främjas genom goda landsvägar och jernvägar (1883: 1,022 km.). -- Befolkningen uppgick 1880 till 2,153,407 pers. (97 pers. pr qvkm.), deraf nära 28 proc. tyskar och 70 proc. slaver, mest tsjecher, hvilka i olika delar hafva olika namn, såsom horaker i de vestra bergstrakterna, hannaker i Hanna, valaker i östra delen o. s. v. Öfver 95 proc. tillhöra rom.-katolska kyrkan och lyda under 1 ärkebiskop i Olmütz och 1 biskop i Brünn. Protestanterna (22,506 lutheraner och 35,159 reformerta) hafva 2 superintendenter. Judarnas antal utgjorde 44,175 pers. Folkundervisningen är väl tillgodosedd. 1882 funnos 2,038 folkskolor, 43 borgareskolor, 1 teknisk högskola (i Brünn), 2 teologiska läroanstalter, 20 gymnasier och realgymnasier, 15 realskolor samt 4 lärare- och 3 lärarinneseminarier.
Författningen grundar sig på »landesordnung» af d. 26 Febr. 1861. Landets enskilda angelägenheter afgöras af en landtdag, bestående af ärkebiskopen och biskopen, 30 representanter för de stora godsegarna, 31 för städerna och industriorterna, 6 för de båda handels- och industrikamrarna i Brünn och Olmütz samt 31 för landskommunerna. Mandatstiden utgör 6 år. Valet sker direkt, utom för landskommunerna. Till deputeradekammaren i cisleithanska riksrådet sänder landtdagen 36 medlemmar. I spetsen för civilförvaltningen står ståthållareämbetet (»statthalterei») i Brünn. I administrativt hänseende är landet indeladt i 36 »bezirke» (områden) under en »bezirkshauptmann». Rättskipningen utöfvas i första instans af 6 domstolar; i andra instans dömer »das oberlandesgericht» i Brünn, i tredje instans högsta domstolen i Wien. I militäriskt hänseende lyder M. jämte Schlesien under generalkommandot i Brünn. Landets vapen utgöres af en guld- och silfverrutig krönt örn i blått fält.
M. beboddes i forntiden af bojer, qvader och markomanner, besattes senare af rugier, heruler och langobarder samt befolkades slutligen af slaver, hvilka efter floden Morava kallade sig moraver. Vid avariska rikets förfall utbredde sig dessa slaver öfver ett större område och grundade ett konungarike, som under namnet Stor-Mähren hade en vida större utsträckning än det nuv. M. Mot slutet af 8:de årh. hjelpte de Karl den store att göra slut på det avariska riket och erhöllo en del af detta, motsvarande, norra Ungern, som län af Karl den store, hvars öfverhöghet de erkände äfven för sina öfriga besittningar. Efter Karl den stores död begagnade de sig af hans efterträdares svaghet att utvidga sitt område och göra anspråk på oberoende, och deras konung Rastislav (846--870) ingick t. o. m. förbund med bulgarerna och östromerske kejsaren. Förnämsta resultatet af förbundet med den senare var mährernas omvändelse till kristendomen genom de grekiske munkarna Cyrillus oeh Methodius. Rastislav föll slutligen i händerna på Ludvig den tyske, som lät blända honom och insätta honom i kloster. Hans brorson och efterträdare, Svatopluk (870--894), utvidgade Stor-Mähren i v. till Oder, i ö. till Gran; men bildandet af ett stort slaviskt rike, som syntes vara nära att förverkligas, hindrades genom magyarernas infall, och M. inskränktes till sitt nuv. omfång. Omkr. ett årh. tillhörde det. än Ungern, än Polen, än Böhmen, tills det 1029 slutligen fast förenades med Böhmen. 1197 blef landet ett särskildt markgrefskap såsom län under Böhmen. Det delade derefter detta lands öden och gafs vanligen som apanage åt yngre medlemmar af Böhmens konungafamilj. Markgrefven Jodocus (Jobst) valdes 1410 till tysk konung, men han dog några månader efter valet. Efter Ludvig II:s död (1526) tillföll M. huset Habsburg i Österrike. Sedan Fredrik II i Preussen på 1740-talet eröfradt större delen af Schlesien, förenades den återstående österrikiska delen af detta hertigdöme med M. till en provins, men skildes 1849 åter derifrån och förklarades som omedelbart »kronland» i monarkien.