Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Mandelgren

Ämne: Tecknare och illustratörer · Målare och konstnärer (biografier)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 768–770 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Mandelgren, Nils Månsson, tecknare, kulturforskare, föddes i Ingelsträde by, Väsby socken, Skåne, d. 17 Juli 1813 och började sin bana som bondmålare. 1831 fick han någon undervisning af en ung tysk porträttmålare Berger vid Höganäs och blef sedermera beskyddad af excellensen J. G. De la Gardie samt inskrefs 1833, under det då antagna tillnamnet Mandelgren, vid konstakademien, der han studerade i fem år. Han lärde dessutom litografi af v. Schéele och utförde åtskilliga planscher till det af denne utgifna verket »Minnen ur Napoleons lefnad». I Maj 1838 begaf M. sig till Köpenhamn, vid hvars konstakademi han studerade till 1842. Der fick han den afgörande väckelsen för hela sin framtid genom den framstående konsthistorikern Höyen, bland hvars flitigaste elever han räknades. Samtidigt lärde han sig restauration af äldre taflor. För att förkofra sig både som konstnär och som restauratör begaf han sig 1842 till kontinenten. Han tillbragte julen s. å. i Rom, återvände öfver Paris och hemkom till Stockholm, i Dec. 1843. -- M. började nu utveckla en flerfaldt gagnande verksamhet. I förening med Ahlborn och Berlien inrättade han en slöjdskola, afsedd att bibringa handtverkslärlingar den teckningsfärdighet och den allmänna handskicklighet, som äro nödvändiga underlag för all praktiskt betydande slöjdutöfning. Skolan mottogs med välvilja af konstakademien, der förr i tiden liknande sträfvanden gjort sig gällande, men betraktades misstroget af ganska många bland hufvudstadens handtverksmästare. För att höja intresset såväl för företaget som i allmänhet för slöjdens gemensamma angelägenheter stiftades 1844, till en del genom M:s åtgärder, »Svenska slöjdföreningen», till hvilken han 1845 öfverlemnade sin skola jämte inventarier. Det är ur denna, som Tekniska skolan i Stockholm småningom utvecklats. Ungefär samtidigt åstadkoms på M:s initiativ en förening af hufvudstadens konstnärer och konstvänner, som fick namnet »Konstnärsgillet». Efter någon tids förlopp svalnade visserligen dettas intresse för de mer ideella värfven; men genom stiftandet af »Artisternas och litteratörernas pensionsförening» förekoms upplösningen och vans ett rent praktiskt syfte. Äfven detta skedde hufvudsakligen genom M. Han egnade sig under dessa år äfven åt restaurering och återställde tre stora plafondmålningar i slottets festvåning, åtskilliga taflor för k. museum samt många sådana för enskilda samlare.

Med år 1846, då M. erhöll ett litet offentligt anslag till resor inom Sverige for idkande af konsthistoriska studier, vidtog ett nytt skede i hans verksamhet. Han begynte nämligen då de anteckningar, ritningar och samlingar, hvilka sedan alltjämt fortsatts samt slutligen vuxit till högst betydligt omfång och värde. Till en början var hans uppmärksamhet närmast riktad på de lemningar af medeltidens konst, som ännu bevaras i svenska kyrkor, särskildt minnena af dess måleri. Med anledning af en långvarig och bitter tvist med Vitterhets- historieoch antiqvitets-akademien om eganderätten till de ritningar M. under åren 1846--51 utfört upphörde med sistnämnda år reseanslaget, och utsigterna till offentligt understöd för utgifvandet af M:s tillärnade planschverk voro nästan omintetgjorda. Till följd deraf och på grund af förhoppningar om bistånd från England beslöt han att begifva sig till utlandet. I Köpenhamn, der han uppmuntrades af Höyen och erhöll lofordande uttalanden om värdet af sina samlingar, stannade han en tid och fick då i uppdrag att restaurera takmålningarna i Bjeresjö kyrka. Han återvände således till Skåne, der dels restaureringsarbeten, dels forskningar och andra värf uppehöllo honom ett par år. Utrustad med bidrag af åtskilliga skånska godsegare, begaf M. sig 1854 till Paris för att utföra en del planscher till sitt stora verk. 1855 utkom i Köpenhamn första häftet af Monuments scandinaves du moyen-âge, och med det 6:te, utgifvet i Paris 1862, fulländades arbetet. Det hade emellertid vunnit understöd af flere bland Frankrikes framstående män (Ingres, P. Mérimée, Thiers): en subskription föranstaltades, och ett franskt statsbidrag erhölls. En del exemplar inlöstes äfven för svenska statens räkning. Detta verk, för hvilket M. utförde ej blott originalteckningarna, utan äfven samtliga litografierna, väckte ganska mycket uppseende och framkallade ett enhälligt bifall i utlandet samt förskaffade sin upphofsman ledamotskap af konstakademierna i Amsterdam, Florens och Rom. Å andra sidan hafva åtskilliga detaljanmärkningar framstälts, särskildt rörande teckningarnas trohet. På grund af den förtjenst om svensk fornforskning, som M. genom detta arbete inlagt, erhöll han af riksdagen 1863 ett årsanslag till fortsättande af sina studier och resor i denna vetenskaps tjenst, hvilket anslag sedan årligen förnyades, men 1873 förvandlades till en lifstidspension. M. begynte 1866 utgifvandet af Samlingar till svenska konstoch odlingshistorien, hvilket arbete dock i brist af uppmuntran måste upphöra med 2:dra häftet (1868). År 1867 blef han af svenska regeringen utsedd att ordna Sveriges andel i utställningen för »l'histoire du travail» vid verldsutställningen i Paris. Genom M:s bedrifvande framkommo på konstnärsmötet i Göteborg 1869 uttalanden, som yrkade på det önskvärda i att en allmän svensk förening för konstminnesmärkens bevarande bildades, och denna kom också, hufvudsakligen till följd af M:s åtgöranden, till stånd s. å. under namn af »Svenska fornminnesföreningen», i hvars tidigare utveckling och verksamhet M. lifligt deltog. Till följd deraf blef han 1871 anmodad att leda den första vetenskapliga undersökningsfärd, som den finska fornminnesföreningen föranstaltade, och hvilken riktades till Åland. -- Utom med flere polemiker, med anledning af M:s uttalanden i slöjdundervisnings- och antikvariska frågor, har han sedan midten af 1870-talet sysselsatt sig med ordnandet och offentliggörandet af sina under tusenmila färder i fäderneslandet bildade samlingar af ritningar och uppteckningar. 1877 utgaf han första häftet af Atlas till Sveriges odlingshistoria, ett storartadt planlagdt företag, ämnadt att i bilder och förklarande text lemna en öfversigt af den svenska odlingen på alla områden och beräknadt att i sin helhet omfatta 1,200 planscher. Det hittills utgifna omfattar »bostäder och husgeråd» (h. 1, 2; 1877) och början af afdelningen »helgedomar» (h. 1, 2; 1883--84). För att möjliggöra fortsättandet af detta arbete samt understödja konst- och kulturforskning i Sverige testamenterade M. 1882 sina samlingar jämte ett kapital till Lunds universitet, under särskildt föreskrifna vilkor, och denna gåfva har af detsamma mottagits. Vidare har M. utgifvit Praktisk lärokurs i teckning (kurs 1, 2, 4; 1884--86), i hvilken han särskildt uppträdt mot det från Tyskland införda stuhlmannska systemet. Utom flere belöningar vid utställningar m. m. har M. äfven erhållit kallelse till medlem af konstakademierna i Madrid och Petersburg. -rn.