Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Mårdslägtet

Ämne: Däggdjur: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1718–1719 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Mårdslägtet, Martes, zool., hör till familjen vesledjur (Mustelidae) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Underkäkens roftand har en knöl innanför den mellersta taggen; hos knöltanden i öfverkäken är den inre afdelningen betydligt bredare än den yttre. Framtänderna äro 3, hörntänderna 1 och kindtänderna 5 (i underkäken 6) i hvarje käkhalfvra. Ögonen och öronen äro tämligen små, kroppen smärt, med icke synnerligen korta ben, nosen något utdragen och tillspetsad, halsen tämligen lång och vid nacken smalare än bakhufvudet, svansen af medelmåttig längd och yfvig. Dit hörande arter trampa på en del af fotsulan, vistas mycket i träden, i hvilka de klättra med stor skicklighet, samt äro särdeles viga i sina rörelser, starka och roflystna. Deras föda hemtas ur djurriket, dock lär sobeln stundom hålla till godo med cedernötter. -- Skogsmården, M. silvatica, är till färgen mer eller mindre mörk, brunaktig eller gråbrunaktig, stundom stötande i gulbrunt, med gråaktig bottenull; på strupen och frambröstet finnes en gul eller gulhvit, baktill odelad fläck. Kroppens längd stiger till 48 och svansens till 23 cm. Skogsmården förekommer i de flesta skogstrakter i vårt land äfvensom i Norge. I allmänhet är han fåtalig och träffas vanligen enstaka utom under sommaren, då man stundom får se en hel familj samlad. Vidare är han hemma i nästan hela Europa, södra Sibirien och mellersta Asien till Ochotska hafvet. Denna mårdart uppehåller sig uteslutande i skogstrakter; endast högst sällan förirrar han sig ut på slätten. Under natten är han i rörelse för att söka sitt rof, men om dagen ligger han dold i trädhål, fogeloch ekorrebon, under stenar, i bergsskrefvor o. s. v. I träden rör han sig med synnerlig skicklighet. Hans rof utgöres af mindre däggdjur, foglar af allahanda slag jämte deras ägg och ungar, större skalbaggar och andra insekter. För villebrådet är han en svår fiende. Fångad såsom ung blir skogsmården vid god behandling mycket tam. I April föder honan 3--4 ungar, som nästa vår äro i det närmaste fullvuxna och fortplantningsdugliga. -- Stenmården, M. foina, har gråhvitaktig bottenfäll och mörkbruna stickelhår. Halsfläcken är hvit och baktill klufven. Öronen afsmalna mot den afrundade spetsen. Kroppens längd stiger till 45 och svansens till 26 cm. Denna mårdart, som icke förekommer i Sverige eller Norge, är hemma i större delen af södra och i hela mellersta Europa, äfven i Danmark, i vestra Sibirien och Kaukasien. Han håller sig gerna i närheten af menniskoboningar (kallas derför äfven »husmården»), anställer mycken förödelse på tamt fjäderfä, klättrar skickligt och är mycket skadlig. -- Sobeln, M. zibellina, har större öron samt längre och mycket mera glänsande fäll än de föregående arterna. Färgen är vexlande gulbrun, ofta med inströdda hvita hår. Hufvudet är kägelformigt, benen jämförelsevis höga och starka, fötterna stora. Kroppens längd är 44 och svansens 22 cm. Denna beryktade art var ursprungligen hemma i landet från Ural till Berings sund och från Sibiriens södra gräns till 68° n. br. äfvensom i en mindre del af nordvestra Amerika. Men den ifriga förföljelse, för hvilken han varit och är utsatt, har undanträngt honom till nordöstra Asiens bergiga och dystraste skogstrakter samt gör honom äfven der allt sällsyntare. Fordom var sobeln ytterst talrik och fångades i mängd i Kamtsjatka, som ännu i dag är det område, der han förekommer ymnigast. Sobeljagten är utomordentligt mödosam och bedrifves företrädesvis från Okt. till början af Dec. I små sällskap begifva jägarna sig till jagtplatserna, hvarest hvarje parti har sin hydda; lifsmedel och andra förnödenheter medföras på hundslädar. Sobeln skjutes med kula eller pil, fångas i snaror och nät, bäst dock i fällor, hvarvid hans skinn ej skadas. -- Canadiska mården, M. canadensis, är brunsvart, med främre kroppsdelarna ljusare gulbruna. Kroppens längd utgör 60 och svansens 30 cm. Arten förekommer i Nord-Amerika och bor hälst i hål, som han gräfver invid flodstränderna. -- Alla arterna af detta slägte lemna ett ypperligt pelsverk. Högst skattas sobelns skinn, som kan betalas med en ansenlig summa pr styck och redan på fångstorten kostar ända till 60 rubel. C. R. S.