Margareta

Margareta, romersk-katolska helgon: 1. M. (Margarita) från Antiochia, kallad Jungfrun, tillhörde, enligt legenden, kejsar Diokletianus' tid (200-talets slut) och var dotter till en hednisk prest. Förskjuten af denne på grund af sin kristna tro, hade hon med sin fostermoder dragit sig undan till landsbygden och herdinnelifvet, men blef fängslad, torterad och efter åtskilliga underbara tilldragelser, i hvilka en himmelsk dufva spelar en framstående rol, halshuggen på befallning af den romerske prefekten Olybrius, sedan denne förgäfves erbjudit henne att mot öfvergifvande af den kristna läran blifva hans maka. Hennes dag är d. 20 (ursprungligen 13) Juli. Å en målning af Rafael framställes hon i fängelset trampande på djefvulen. -- 2. M. af Skotland, dotter af angelsachsiske konungen Edmund Jernsidas son Edvard Atheling och en ungersk prinsessa Agatha, föddes i Ungern omkr. 1040, följde 1057 sin fader till England och kom efter den normandiska eröfringen till Skotland, der hon 1069 äktade konung Malcolm (III) Ceannmor. Sin makes död (d. 13 Nov. 1093) öfverlefde hon endast några dagar. Hon verkade nitiskt för att bringa det aflägsna Skotlands kyrkliga lif till öfverensstämmelse med den i Rom utbildade kulten. M. kanoniserades 1251 af Innocentius IV och förklarades af Klemens X för Skotlands skyddshelgon. Den 10 Juli är hennes åminnelsedag. Äfven ett af hennes barn, dottern Matilda (se Matilda, engelska furstinnor, 2), blef förklaradt för helgon.