Markgrefve (Med. Lat. marchio) var ursprungligen, sedan slutet af 700-talet, benämningen för grefven öfver ett gränsområde (mark, se d. o.) inom det frankiska väldet. Denne innehade en vigtigare befattning än en vanlig grefves, i det äfven gränsförsvaret ålåg honom, och han var derför närmast likställd med hertigen. Sedan markgrefvarnas särskilda bestämmelse upphört och feodalismen gjort dem till ärftliga innehafvare af deras områden, bildade de i Tyskland slutligen en klass omedelbara riksfurstar, af hvilka dock de fleste efter hand erhöllo andra titlar. Benämningen markgrefve såsom fristående suverän titel bibehöll sig längst i Baden, hvars sista markgrefve, Karl Fredrik, 1803 blef kurfurste och 1806 storhertig. Titelns romanska ordform (se Markis) qvarlefver uti Italien, Frankrike, Spanien, Portugal och England såsom betecknande en adlig värdighet.
Nordisk familjebok · första upplagan
Markgrefve
Ämne: Furstliga och hovets titlar · Titlar och ämbeten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 944–945 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗