Maximgeväret l. Maxims kulspruta, det första automatiska eldvapnet, konstruerades 1883 af H. Maxim (se denne. Suppl.) och användes f. n. i tyska marinen, i Österrike, Ungern, England, Schweiz m. fl. land. Vapnet har en vanlig gevärspipa, som, till förekommande af för stor uppvärmning till följd af den hastiga eldgifhingen, omgifves af en med vatten fylld kylmantel och jämte denna hvilar på en trefot eller på en med hjul försedd kulsprutelavett. Patronerna föras på en gördel midt för loppet. Så snart första skottet affyrats för hand, orsakar krutgasen, förutom kulans utslungande, äfven mekanismens öppnande, den tomma hylsans extraktion, laddning af följande patron, mekanismens stängande, patronens affyrande o. s. v. Skjuthastigheten uppgår till 600 skott i minuten. Som kulsprutan visat sig väl mycket komplicerad, har i Österrike införts en betydligt förenklad konstruktion, 8 mm. mitraljösen m j 93 (Salvators system), hvars skjuthastighet dock är endast 250–300 skott i minuten. Vid båda kulsprutorna kan affyrningen ske äfven för hand. H. W. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Maximgeväret
Ämne: Vapen, artilleri och utrustning · Krigsväsende och armé
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 1610 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗