Medea

Medea (Grek. Medeia), Grek. hjeltes., den kolchiske konungen AEetes' trollkunniga dotter, med hvars bistånd Iason eröfrade det gyllene skinnet (se Argonavterna). Intagen af kärlek till Iason, följde hon honom på hans flykt från Kolchis, dervid mördande sin minderårige broder för att den förföljande fadern skulle uppehållas genom åsynen af dennes sönderstyckade och i hafvet kringspridda lemmar. Då emellertid Iason efter åtskilliga års förlopp ville förmäla sig med den korintiske konungen Kreons dotter, Glauke (l. Kreusa), greps M. af rasande svartsjuka och mördade såväl sin rival som sina egna barn med Iason, hvarefter hon på en med vingade drakar förspänd vagn flydde till Athen och der med konung Aigevs blef moder till Medon. Fördrifven af Thesevs, hvars lif hon försåtligen eftertraktat, återvände hon slutligen till sitt fädernesland, Kolchis. En yngre saga omtalar M. såsom efter döden i Elysion förmäld med Achillevs. I Korint, hvilket hon sades en gång hafva räddat från hungersnöd, hedrades hon såsom stadens beskyddarinna. -- M:s vilda kärlek och hat i förening med det demoniska i hela hennes personlighet gjorde henne till ett synnerligen tacksamt ämne för den tragiska skaldekonsten. Ett af Euripides' praktfullaste sorgspel bär titeln »Medeia», och af samma stycke ega vi under Senecas namn en föga lyckad latinsk efterbildning. Inom den nyare literaturen är Medeasagan för scenen behandlad af P. Corneille, E. Legouvé, Grillparzer, Lidner m. fl. Äfven finnes en opera af Cherubini med titeln »Medea». A. M. A.