Meyer [majer], Markus, en af Lybecks ledande män vid tiden för grefvefejden (se d. o.), hade varit ankarsmed i Hamburg och derefter landsknekt i danske konungen Fredrik I:s tjenst, men sedermera ingått i Lybecks och der vunnit anseende såsom en djerf och lyckosam krigsman, hvilken bl. a. med 600 knektar skickats att hjelpa kejsaren mot turkarna. Ett präktigt, anslående yttre, fallenhet för prål samt ett förmånligt äktenskap (med en lybsk borgmästareenka) voro omständigheter egnade att tillvinna honom hopens uppmärksamhet. Under Lybecks misslyckade försök 1533 att med våld uttränga holländarna från handeln på Östersjön nödgades M. söka hamn å engelska kusten och fängslades der såsom den der gjort sig skyldig till uppbringande af engelska skepp. Men han förstod till den grad intaga Henrik VIII genom förespeglingar om danska kronan och om förbund med hanseaterna, att konungen gaf honom friheten och rika skänker samt slog honom till riddare. I »grefvefejden» deremot, hvilken hufvudsakligen var M:s och Jürgen Wullenwevers verk, kröntes icke M:s personliga deltagande med framgång. Sedan han i Dec. 1534 jämte Johan af Hoja begifvit sig till Skåne för att upprätthålla lybeckarnas sak mot svenskarna och den skånska adeln, blef han efter en fruktlös belägring af Halmstad slagen och tillfångatagen vid Helsingborg d. 13 Jan. 1535. Han sattes i fängelse i Varberg, lyckades visserligen efter två månader genom ett djerft tilltag göra sig till herre öfver detta slott och behöll det i sitt våld ännu efter Wullenwevers fall, men fick förgäfves vänta på begärd hjelp från England och Lybeck samt nödgades d. 27 Maj genom danska fartyg att gifva sig, hvarefter han ställdes inför en krigsrätt, dömdes till döden och afrättades (d. 17 Juni 1536).
1. Meyer, Gerdt, styck- och klockgjutare, inkom troligen på 1630-talet från Tyskland till Stockholm och ådagalade sådan skicklighet i sitt yrke, att han 1641 erhöll k. fullmakt såsom kronans styckgjutare. Han uppbyggde gjuterihus å kronans tomt vid Rännarebanan (s. om nuv. Hötorget), der sedan inrättningen bibehölls till slutet af 1700-talet, samt fortfor att arbeta inpå 1650-talet (han lefde ännu 1656, men var död 1659). Han göt utom kanoner (»stycken») ej så få kyrkklockor, af hvilka några bevarats till vår tid.
2. Meyer, Johan, den föregåendes son, föddes förmodligen i Tyskland. Han öfvertog helt ung k. styckgjuteriet i Stockholm och erhöll 1666 bekräftelse å det 1655 meddelade k. privilegiet. Äfven han var flitigt sysselsatt med klockgjutning, och många af hans verk finnas ännu öfver hela Sverige och Finland. Han afled i Stockholm 1679. Hans enka gifte sig 1684 med Mikael Bader från Vilna, hvilken s. å. öfvertog ledningen af styckgjuteriet, men dog redan 1693.
3. Meyer, Gerhard, d. ä., den föregåendes son, föddes 1666 och erhöll 1695 k. privilegium å styckgjuteriet efter styffadern (se M. 2). Han utvecklade, liksom sina föregångare, en betydande verksamhet i både kanonoch klockgjutning, och många prof på hans konst äro qvar nästan i alla delar af landet. Han afled i Stockholm 1710, och hans enka, Katarina Kammecker, uppehöll sedan under många bekymmer gjuteriinrättningen, tills denna kunde öfvertagas af hennes son Gerhard (d. y.).
4. Meyer, Gerhard, d. y., född i Stockholm d. 1 Aug. 1704, erhöll redan 1720 k. stadfästelse på att blifva kronans styckgjutare och lät inskrifva sig som lärling i yrket. År 1724 anträdde han en studieresa genom flere europeiska land och återkom 1727 samt mottog året derpå förvaltningen af k. styckgjuteriet, som under hans tid nådde en högst betydlig utveckling. Sitt första mästerprof gjorde han genom förfärdigandet af en af Triewald konstruerad eld- och luftmaskin för Dannemora grufvor, hvilken fullkomligt lyckades. Han fortgick sedan på förbättringarnas och uppfinningarnas bana inom sitt yrke, konstruerade ett slags små sprutor, som blefvo allmänt antagna, fullkomnade konstgjuteriet i bly och brons, uppfann en sjelfständig bronseringsmetod för kanoner, hvilken tillämpades vid de stora verk som han för detta ändamål inrättade vid Åker och Stafsjö i Södermanland, samt inrättade ett nytt slags fänghål af stål å metallkanoner o. s. v. M. blef 1730 sprutmästare vid k. slottet och i Stockholms stad samt 1747 direktör vid det kort förut inrättade Stockholms stads brandförsäkringsverk. 1752 sålde han sitt gjuteri till kronan för ett särdeles lindrigt pris. 1756 erhöll han löfte om en belöning för borrinrättningar vid jerngjuterierna, vidare 1766 öfverdirektörs titel och 1775 adelskap. -- M:s arbeten, utom de mekaniska, som ofvan nämnts, voro dels, liksom hans förfäders, kyrkklockor, af hvilka från hans gjuteri utgick en högst betydlig mängd, dels och framförallt afgjutningar af konstverk, i hvilken art han utvecklade en liflig och mycket framstående verksamhet. Så göt han i bly trofégrupperna å k. slottets södra fasad, medaljongerna å den vestra, den allegoriska grupp, som uppbär predikstolen i slottskapellet, vapen och ornament å karolinska grafkoret m. m. För att bevisa sin öfverlägsenhet öfver en för k. slottsbyggnadens räkning inkallad fransk gjutare lät han Bouchardon modellera Karl XII:s bröstbild, hvilken han sedan göt i brons, egenhändigt ciselerade och som gåfva öfverlemnade till konungen, ett arbete, som vann det mest smickrande erkännande och sedan efterföljdes af bröstbilder af konungarna Fredrik och Adolf Fredrik, genierna, som uppbära slottslyktorna, m. fl. verk efter samme konstnärs modeller. M. var ock den, som utförde gjutningen af Gustaf Vasas bildstod (1770) och Gustaf II Adolfs ryttarestod (1779; båda i Stockholm och efter modeller af Larchevesque). Vid den senare djerfdes M. gjuta plinten i samma stycke med stoden. Af det arbete, som sedan måste nedläggas på öfverarbetningen och ciseleringen, framgår, att vågstycket ej i allo lyckades. M. blef slutligen en af vår konstutvecklings mest framstående befordrare genom den gåfva han 1775 gjorde Målare- och bildhuggare-akademien af det forna sparreska, sedan bielkeska huset vid Röda bodarna, hvilket ännu, påbygdt och utvidgadt, är konstakademiens säte. Han kallades med anledning deraf till akademiens hedersledamot, och öfver honom slogs en präktig medalj. 1740 hade han blifvit ledamot af Vetenskapsakademien. M. afled efter flerårig sjuklighet i Stockholm d. 11 Nov. 1784. -- Hans äldste son, Gerhard M., efterträdde honom 1772 som k. styckgjutare och afled 1797. Med dennes död upphörde den meyerska slägtens genom mer än ett och ett halft århundrade innehafda styrelse af k. styckgjuteriet.
--rn.