Meza

Meza, Kristian Julius de, dansk general, föddes i Helsingör d. 14 Jan. 1792. Han var sonson till en lärd holländsk jude, Salomon Theofilus de M. (f. 1727, d. 1800), hvilken 1753 bosatte sig såsom läkare i Köpenhamn och 1783 lät döpa sig. M. blef artillerikadett 1804 och tog officersexamen 1810 samt var från 1812 lärare i moderna språk vid artilleriskolan och från 1829 vid krigshögskolan. 1842 utnämndes han till major i artilleriet och fick vid krigsutbrottet 1848 högsta befälet öfver den aktiva härens artilleri samt blef i Jan. 1849 öfverste och brigadchef. På våren s. å. hade han kommandot på Als och förde derifrån sin brigad till Fredericia, hvarest han med utmärkelse deltog i utfallet d. 6 Juli. Till belöning derför blef han generalmajor och chef for artilleriet. Efter en långvarig och smärtsam sjukdom följde M. såsom konvalescent general Kroghs stab i slaget vid Isted (1850). Då Schleppegrell stupade der, öfvertog M. kommandot öfver hans division och bidrog till slagets lyckliga utgång samt behöll befälet till krigets slut. 1851--56 var han chef för artilleribrigaden och 1856--58 generalinspektör för artilleriet samt 1851--57 derjämte ordförande i befästningskomitén, i hvilken egenskap han med all ifver sökte verka för Dannevirkes befästande. 1858--63 var han kommenderande general i Slesvig. Då kriget hotade i Jan. 1864, blef M. högste befälhafvare öfver hären vid Dannevirke och afvisade d. 1 Febr. i bestämda ordalag den preussiske fältmarskalken Wrangels uppmaning att utrymma Slesvig. Man väntade derför allmänt ett hårdnackadt försvar af Dannevirke. Men efter fäktningarna vid Mysunde och Jagel d. 2 och 3 Febr. beslöt M., sedan han d. 4 Febr. hållit krigsråd med underbefälhafvarna, att utrymma Dannevirke, befarande, att hären skulle blifva kringränd eller upprifven, om återtåget företoges senare. Från militärisk synpunkt tyckes detta beslut hafva varit riktigt; men fullkomligt oväntadt, som det var, verkade det öfverväldigande på folket och beröfvade det dess lugna tillförsigt, hvilket utöfvade ett förlamande inflytande under hela den öfriga delen af kriget. M. blef derför också d. 28 Febr. skild från öfverkommandot, mot generalernas önskan, hvilka fortfarande hyste tillit till honom. Efter krigets slut fick M. afsked och dog d. 16 Sept. 1865. E. Ebg.