Milo

Milo, Titus Annius Marcus Papianus, var son af C. Papius Celsus från Lanuvium och adopterad af sin morfader, Annius. År 57 f. Kr. var han folktribun och lade sig på tillskyndan af Pompejus ut för Ciceros återkallande ur landsflykten. Clodius, som det året också var tribun, motsatte sig M:s bemödanden, och det kom snart till öppet våld och gatustrider. M. genomdref emellertid hvad han åsyftade. Stridigheterna emellan de båda motståndarna fortforo sedermera alltjämt; hvardera hade sin skara af väpnade slafvar och gladiatorer, med hvilka de anföllo hvarandra och öfvade våldsamheter på torg och gator. M. sökte förgäfves konsulatet för år 52, men valstriden drog ut på tiden i följd af de ränker och fejder, som åtföljde den. Då möttes Clodius och M. händelsevis d. 20 Jan. år 52 på Appiska vägen, nära Bovillae, hvarvid deras slafvar råkade i strid med hvarandra. Clodius blef sårad, och M. lät derpå döda honom. Händelsen väckte stort uppseende, och pöbeln i Rom rasade af förbittring. M. anklagades och sakfälldes, oaktadt Cicero försvarade honom, samt gick i landsflykt till Massilia. Der fann han sig mindre väl. Man säger, att han vid genomläsningen af Ciceros tal -- hvilket var skrifvet efteråt och vida skilde sig från det, som verkligen hölls vid tillfället, då folkmassans vilda rop bragte talaren ur fattningen -- skall hafva yttrat: »Hade du talat så, skulle jag nu ej behöfva äta hafsfisk i Massilia». År 48 återvände M., sedan han förgäfves hos Caesar sökt utverka sitt återkallande, på eget bevåg till Italien, men fann der döden i en strid. Han var gift med diktatorn Sullas dotter Fausta. R. Tdh.