Minimitermometer (minimum-termometer), fys. o. meteor., kallas en termometer, på hvilken man kan afläsa den lägsta temperatur, som egt rum sedan en viss tid. Den vanligaste konstruktionen af detta instrument är följande. I en sprittermometer befinner sig inuti spritpelaren en liten nål af glas eller emalj (en s. k. index), som, när termometern lutas åt ena eller andra hållet, lätt glider fram eller tillbaka. Instrumentet inställes derigenom att man håller det i något lutande ställning, med termometerkulan uppåt, så att indexen glider ned mot spritkolonnens fria ände, hvarefter det försigtigt vrides tillbaka, tills röret kommer i horisontalt läge, och upphänges i denna ställning. Vid aftagande temperatur sammandrager sig spritkolonnen och för med sig nålen mot lägre grader på skalan. Ty den buktiga yta, som bildar spritens fria ände, sammanhålles af en kraft, det s. k. yttrycket, hvilken förhindrar dess genombrytande af indexen. Då kolonnen sedan, efter att temperaturen uppnått sitt minimum, åter börjar att utvidga sig, ligger indexen deremot qvar på sitt ställe. Om således instrumentet icke rubbats ur det läge detsamma erhållit vid sista inställningen, kan man efter en tid, t. ex. ett dygn, på det läge indexen intager se huru stor lägsta temperaturen varit under mellantiden. Denna minimitemperatur angifves naturligtvis genom det gradtal på skalan, med hvilket den mot spritkolonnens fria yta vettande änden af indexen sammanfaller. För att observationerna på minimitermometern ej må blifva felaktiga, måste stor uppmärksamhet egnas åt flere omständigheter, bland dem förnämligast åt den att inga spritdroppar afsatt sig i den fria delen af röret. I detta fall äro de aflästa värdena för låga. Så snart sådana droppar visa sig i öfre delen af röret, böra de genom lämpliga manipulationer förenas med spritpelaren och instrumentet å nyo inställas. Jfr Maximi-termometer. R. R.
Nordisk familjebok · första upplagan
Minimitermometer
Ämne: Instrument och mätinstrument · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1078–1079 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗