Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Minyer

Ämne: Grekiska språket, myter och orter · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1102 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Minyer (Grek. minyai), en urgrekisk (pelasgisk) folkstam i Tessalien och Beotien med hufvudsäte i Orchomenos, en af Beotiens äldsta städer. Minyerna prisas såsom de äldste grekiske sjöfarande. De voro tillika driftiga jordbrukare och utförde beundransvärda arbeten för torrläggandet af den beotiska dalslätten kring sjön Kopais. Öfver hufvud synas de hafva utmärkt sig genom en tidigt utvecklad kultur. Äfven argonavterna (se d. o.) och deras afkomlingar på ön Lemnos bruka betecknas såsom minyer, antingen emedan åtskilliga af dessa hjeltar enligt sagorna härstammade från konung Minyas' döttrar, eller emedan argonavttåget utgått från ett af minyer bebodt land. Minyerna spridde sig äfven till andra delar af Grekland, och sagorna veta att förtälja om skaror af minyer, hvilka invandrade och för längre eller kortare tid nedsatte sig i Elis, Lakonien, Attika m. fl. st. A. M. A.