Missi dominici, missi regii, Lat. (»kungliga sändebud»), kallades hos frankerna de fullmäktiga ombud, som utsändes af konungarna för att, såsom deras stadmän, utföra de uppdrag de fingo af dem. De förekommo redan på merovingernas tid, företrädesvis för att i landsorten (iin pago) döma konungens dom. Möjligen äro missi dominici en efterhärmning af de af de romerske kejsarna utskickade kommissarierna. I likhet med desse skickades missi på merovingernas tid, endast då omständigheterna det påkallade. Men Karl den store gjorde dem efter sin kejsarekröning (800) till en fast och regelmässig beståndsdel af statsförvaltningen och till ett verksamt medel att å konungens (kejsarens) vägnar kontrollera densamma. Han utskickade nämligen årligen sådana missi öfver hela sitt vidsträckta rike. I instruktionerna för dem bestämdes för hvarje gång de af flere grefskap bestående områdena (missatica), inom hvilka de skulle fungera, och till hvarje sådant område sändes i regeln två missi, en andlig och en verldslig person, utnämnda på år. Under Ludvig den fromme blef det regel, att hvarje ärkestift bildade ett dylikt »missaticum», der ärkebiskopen och grefven i det grefskap, der det ärkebiskopliga residenset låg, fungerade som missi. Vidsträcktare ärkestift delades dock i tvänne missatica. Sändebudens uppgift var att öfvervaka den kyrkliga och den verldsliga förvaltningen samt beifra missbruk i densamma; isynnerhet att kontrollera rättskipningen, döma konungs dom och till konungens eget afgörande hänskjuta sådana mål, som de sjelfva ej kunde afdöma; att kungöra eller låta kungöra de kungliga förordningarna (kapitularierna, se d. o.) och i de fall, då det erfordrades, inhemta folkets samtycke till dem. I sammanhang dermed var det äfven genom dem, som konungen lät kungöra härbannet, d. v. s. det kungl. uppbådet till krigstjentst. Om sin förrättning och allt, som dermed stod i förbindelse, skulle de afgifva skriftlig berättelse till konungen. Inom sina missatica skulle de hålla en eller flere landtdagar, på hvilka de anställde ransakning (inquisitio) rörande förhållandena inom området. (Denna af Karl den store införda verldsliga »inqvisition» blef ursprunget och förebilden till den kyrkliga.) De utsago för detta ändamål bland menigheten ett stort antal personer, hvilka med ed förpligtade sig att sanningsenligt svara på de frågor, som missi enligt ett medfördt formulär framställde, t. ex. huru rättvisan skipades, om det inom området fanns några grofva brottslingar o. s. v. Huru folkets samtycke till ny lag inhemtades veta vi ej med säkerhet. Sohms (»Altdeutsche reichsund gerichtsverfassung») antagande att det skett på häradstingen och genom grefvarna motsäges dock deraf att i det enda fall, hvari ett sådant samtyckes inhemtande omtalas (i ett capitulare af år 803), det synes hafva skett på en af grefven af Paris, Stephanus, såsom »missus» hållen landtdag. Till sitt och sitt följes underhåll erhöllo missi noggrant bestämdt dagtraktamente in natura, som sammansköts af undersåtarna i hvarje missaticum. -- I den mån länsväsendet utbildade sig på konungamaktens och riksenhetens bekostnad, upphörde äfven den uppsigt öfver förvaltningen, som konungarna till det allmännas båtnad och undersåtarnas skydd utöfvat genom sina missi dominici. S. F. H.
Nordisk familjebok · första upplagan
Missi dominici
Ämne: Konungamakt och rikets styrelse · Stat, riksdag, finanser och föreningar
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1123–1124 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗