Mjöd

Mjöd (Isl. mjöðr; ordet återfinnes med vexlande former i alla germanska och slaviska språk samt står i nära slägtskap till Sanskr. madhu, sötma, honing, och Grek. methy, vin, rusdryck), en hufvudsakligen af honing och vatten bestående jäst dryck, som sedan årtusenden varit känd i Europa och framförallt utgjorde fornskandinavernas älsklingsdryck. Mjöd njutes ännu allmänt i Ryssland (hvarest särskilda bryggerier och utskänkningsställen för detsamma finnas) samt i Polen, Vestpreussen, England o. s. v. Man kokar honing med 7--8 ggr så mycket vatten, skummar flitigt ytan och tillsätter olika kryddor, inlagda i linnepåsar, som hänga ned i kitteln. Sedan blandningen kallnat, bringas den till jäsning medelst jäst och ligger derefter flere månader på fat. Detta mjöd innehåller 17 proc. alkohol. (Det mjöd, som i Sverige beredes, t. ex. vid Gamla Upsala, utgör en blandning af svag vört och honing.) Om beståndsdelarna i de gamle nordboarnas mjöd saknas säkra uppgifter. Det synes hafva beredts af honing, som, upplöst i vatten, fick jäsa, antagligen med tillsats af humle eller andra kryddor. Man vet, att ofta vissa örter lades i för att höja mjödets rusgifvande egenskaper. Enligt Pytheas från Massilia (omkr. 300 f. Kr.) tillreddes Tuleboarnas dryck af säd och honing. Äfven södra Europas folk bryggde en mjöddryck (Lat. hydromeli, af Grek. hydor, vatten, och meli, honing), om hvilken Plinius yttrar, att den eger vinets alla dåliga egenskaper, men saknar dess goda. Jfr Mulsum.