Morisker (Sp. moriscos), döpta morer och deras ättlingar i Spanien. Vid Granadas eröfring (1492) erhöllo morerna högtidligen löfte om fri religionsöfning: men detta bröts efter några få år, och man förelade dem valet att utvandra eller låta döpa sig, uppgifva sina gamla bruk, sin drägt och sitt eget språk. Många föredrogo att utvandra; de, som stannade qvar och läto döpa sig, misstänktes alltjämt att vara tillgifna sin gamla religion och utsattes för svåra förföljelser. I sin förtviflan gjorde de ofta uppror, hvilkas kufvande kostade strömmar af blod. Slutligen utfärdades 1609 ett kungligt »nåde-edikt», enligt hvilket moriskerna dömdes till evig landsflykt. Under de närmast följande åren lemnade enligt beräkning 800,000 morisker af alla åldrar Spanien, som derigenom förlorade sina idogaste innebyggare. De trakter i Andalusien, der moriskerna skapat en blomstrande välmåga, blefvo snart nästan öde, och Spaniens export sjönk nästan till hälften af hvad den var förut. I Alpujarras samt omkring Valencia lefva ännu omkr. 60,000 morisker.
Nordisk familjebok · första upplagan
Morisker
Ämne: Spanien: historia och kultur · Spanien, Italien och Sydeuropa
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1377 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗