Myrätarna, Entomophaga, zool., bilda en familj inom de tandfattigas ordning och däggdjurens klass. De hafva långsträckt, med hår, borst eller fjäll betäckt kropp och låga, starka ben. Halsen är kort och tjock, hufvudet långt, nosen cylindrisk, svansen än lång, än kort, än yfvig, än släthårig, stundom gripande. Klorna äro 2 till 4 på de främre och 4 till 5 på de bakre fötterna, starka och bildade för gräfning. Kindtänder finnas hos somliga, men saknas hos andra slägten. Munnen är ytterligt liten och bildar egentligen ett hål i nosens främre del. Tungan är masklik, klibbig och långt utsträckbar. Myrätarna äro hemma i södra och mellersta Afrika, södra Asien och en stor del af Syd-Amerika samt vistas än på torra slätter och stepper, än i skogar. De flesta arterna bo i af dem sjelfva gräfda hålor eller gångar, andra deremot under trädrötter eller i sjelfva träden. De arter, som vistas i träden, äro dagdjur, de andra nattliga till sitt lefnadssätt. Myrätarna lefva hvar för sig utom under parningstiden. Alla äro de mer eller mindre tröga, långsamma och oviga i sina rörelser samt slöa och dumma. Somliga arter hafva en högst egendomlig gång: de trampa på bakfötternas sula samt framfötternas yttre kant och klor. Sin föda skaffa de sig genom att med klorna rifva hål i termit- och myrstackar, sticka sin långa tunga in i dem, låta de retade myrorna bita sig fast vid henne och derefter hastigt draga henne jämte myrorna in i munnen. Några myrätare förtära äfven maskar och insekter, som de kunna gripa med läpparna. Af sinnena äro lukten och hörseln mest utbildade. Känseln har sitt förnämsta säte i tungan; smaken och synen äro slöa och själsförmögenheterna mycket inskränkta. Myrätarna göra sällan bruk af sina starka klor som vapen, men gripa då om sin fiende med frambenen och klorna samt sönderslita honom. I allmänhet äro dessa djur oförargliga och rädda. Honan föder blott 1 unge, som hon länge bär med sig på ryggen. Köttet, fällen m. m. användas. Till denna familj höra jordsvinslägtet, Orycteropus, myrslokslägtet, Myrmecophaga, och myrkottslägtet, Manis. C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Myrätarna
Ämne: Däggdjur: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1647–1648 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗