Myriad

Myriad (Grek. myrias), egentl. ett antal af 10,000; en oräknelig mängd. -- Myriaden, ett kronologiskt system, uppfunnet af svensken Henrik Brandel (d. 1828) för att afhjelpa den gregorianska tidräkningens olägenheter. Myriaden grundar sig, såsom namnet antyder, på en period af 10,000 år och har till epok år 2000 f. Kr. Årets indelning bestämmes med hänsyn till både solens och månens omlopp. Året börjar vid vintersolståndet och består af 12 månader om 30 dagar, åt hvilka Brandel gaf nya, dels från grekiskan, dels från arabiskan hemtade namn, och till hvilka komma 5 fyllnadsdagar (tropeider), insatta vid sommarsolståndet mellan Givan (Juni) och Esedam (Juli). Alternativt hvart 4:de och 5:te år insattes dock ytterligare en fyllnadsdag, hvilken kallas paragomene. Hvarje dag i månaden har sitt särskilda namn (alphe, bemai, cevi, etc.), valdt med hänsyn till månens faser. På grund häraf måste för vissa månader den 23:dje och den 24:de dagen (tavi och tevat) sammanslås till en enda (theim). -- Efter att under 25 års tid hafva arbetat på fulländandet af myriaden utgaf Brandel 1792 i Livorno en liten skrift, Tabula cujus ope computantur tempora myriadis, hvilken sedermera efterföljdes af några andra (La règle de la paragomene, 1797; La myriade, nouvelle système chronologique, 1800, ofulländadt; Récapitulation du calendrier de la myriade, s. å.), i hvilka systemet närmare utvecklades. Till ledning vid den praktiska tillämpningen af myriaden utgåfvos också årligen under åren 3796--3824 (d. v. s. 1796--1824) almanacker (Séries des jours desquels consiste l'année). Myriaden framlades 1793 för franska Konventet, hvilket dock, som bekant, sedermera fastställde ett helt annat kronologiskt system. Deremot införde hertigen af Sachsen-Gotha den vid sitt hof, hvarest den flere år användes, liksom den äfven af Brandel sjelf och hans familjekrets begagnades. Den bedömdes fördelaktigt bl. a. af den tyske astronomen Zach och af Melanderhjelm, hvilken senare i sin »Astronomie» (1795) anmärker, att myriaden, om den antoges, skulle meddela den allmänna historien en kronologisk enkelhet, som icke genom någon förut bekant tidräkningsform kunde vinnas. Emellertid råkade systemet snart i glömska, i synnerhet som Brandel sjelf aldrig utgaf någon utförlig framställning af detsamma, och som den redogörelse derför, hvilken efter hans död förbereddes af J. Svanberg, ej häller blef fullbordad. Först långt senare utgafs af F. A. Everlöf en sammanställning af grunderna för systemet (La myriade, 1853), hvilket dock numera näppeligen torde hafva några utsigter att blifva allmänt antaget. G. E.