Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Namnsedel

Ämne: Utgåvor och skrifter · Tidningar och tidskrifter

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1808–1809 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Namnsedel kallas det skriftliga intyg, som boktryckare har att till sin säkerhet förskaffa sig af författare eller utgifvare, att denne författat eller utgifvit en af boktryckaren tryckt skrift. Redan i 1766 års Tr. F. omtalas detta intyg. Boktryckaren hade nämligen att till sitt fredande från ansvar antingen på titelbladet utsätta författarens namn, så framt denne ej åstundade att varda onämnd, eller att i motsatt fall taga hans skriftliga bevis att han skriften författat; och boktryckaren var fri från ansvar, om han på detta eller annat sätt kunde bevisligen uppgifva författaren. I 1774 års Tr. F. gjorde det skriftliga intyget ej tillfyllest för att freda boktryckaren från ansvar, ty om den, hvilkens namn af boktryckaren uppgåfves, ej funnes vara rätte författaren af skriften, skulle boktryckaren sjelf stå ansvar. När tryckfriheten, som under Gustaf III:s statsskick blifvit inskränkt, ja upphäfd, återställdes och ytterligare befästes genom återfick namnsedeln sin ursprungliga betydelse såsom fredande boktryckaren från ansvar för skrift, som utgafs från hans tryckeri. Författare, likasom ock den, som under författareansvar utgifver en skrift, förpligtas att, ehvad han okänd vara vill eller ej, afgifva en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist, och skall till garanti för riktigheten af dessa uppgifter betyg derom vara påskrifvet af två på orten väl kända, inom Sverige boende svenska medborgare, hvilka författareansvar skall åligga, om skriften åtalas inom laga tid och författarens namn och hemvist befinnas oriktigt uppgifna eller i sedeln saknas, ett ansvar, som i 1812 års Tr. F. blifvit mot all rimlighet utsträckt äfven till det fall att författaren utan laga förfall ifrån svaromålet uteblifver. Med denna namnsedels företeende hos domstolen, sedan rättegång uppstått, kunde boktryckaren freda sig från ansvar, hvilket dock i 1812 års Tr. F. inskränktes till icke-periodisk skrift, medan boktryckaren för att freda sig från ansvar för periodisk skrift, för hvilken utgifvaren alltid skulle vara ansvarig, skulle vara försedd med af chefen för justitiedepartementet utfärdadt behörighetsbevis. Har boktryckaren icke förskaffat sig namnsedel å den, som under författareansvar utgifvit en icke-periodisk skrift, står han i ansvar för innehållet, så vida ej författaren sjelfmant tillkännagifver sig för domaren. I det förslag till ny tryckfrihetslag, som 1887 af K. M:t afgafs till riksdagen, var namnsedelbevisningen borttagen. H. L. R.