Nargile, s. k. vattenpipa, är namnet på en tobakspipa, som mycket begagnas i orienten, särskildt Egypten, i synnerhet bland de högre samhällsklasserna. Piphufvudet hvilar på ett lufttätt tillslutet, till hälften med vatten fyldt kärl och står i förbindelse med dettas inre genom ett rör, som mynnar ut i vattenmassan. Den långa pipslangen, vid hvilken munstycket är fäst, mynnar likaledes ut i nyssnämnda kärl, men utan att komma i beröring med vätskan, d. v. s. öfver den sistnämnda. När man röker, passerar röken från piphufvudet och dess rör genom den af kylande vätskan, enär den vid rökarens inandning upptagna flask-luften måste ersättas. Namnet nargîle, som betyder »kokosnöt», antyder, att kärlet, hvari vätskan förvaras, ursprungligen bestått af kokosnötens skal, såsom ännu är fallet hos de fattigare folkklasserna i Egypten. På de eleganta pipor, som man röker på kaféerna i Kairo eller Damaskus, äro vanligen endast pipslangen och hufvudet af inhemsk tillverkning; det präktiga glaskärlet kommer från Böhmen. Nargilen rökes ej med läpparna, utan med lungorna. K. P.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nargile
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1839 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗