Narthecium

Narthecium Moehr., bot., farmak., ett slägte af mindre örter, hvilket utgör typen för den af E. Fries uppställda nat. fam. Nartheciaceae. Denna familj är utbruten från Melanthaceae (Colchicaceae) och i systemet vanligen ställd närmare Juncaceae. Den visar ock förvandtskap med Liliaceae. Blomkalken är kronlik, bildad af 6 likformiga fria blad. Blommorna äro 2-könade, med 6 ståndare (kl. Hexandria L.) och 3 pistiller. De tre fruktämnena sitta inom kalken och antingen sammanväxa h. o. h. till en 3-rummig kapsel eller bilda 3 i spetsen skilda, mångfröiga kapsellika karpeller med fröfästen vid fruktbladens kanter. Hos slägtet Narthecium har frukten den förstnämnda formen; den senare utmärker slägtet Tofieldia Huds. Den svenska N. ossifragum L. har 15--30 cm. hög, uppstigande, trind, enkel stjelk. Från den krypande rotstocken uppstiga tätt intill stjelken styfva, jämnbreda, nästan gräslika blad af 5--10 cm. längd, vid basen omslidande hvarandra. Stjelkbladen bestå nästan blott af slidor. Blommorna sitta i klasar, stödda af lansettlika till borstlika skärmblad. Blomkalken är invändigt gul, utvändigt med en grön midtlinie å kalkbladen. Denna lilla vackra ört förekommer här och der i torfmossar och vid bäckstränder från Skåne upp till Jämtland. Örtståndet beskylles, sannolikt med orätt, att förorsaka benskörhet, om det fortäres af boskapen (deraf artnamnet ossifragum, »benbräckande»). Man har ock förr användt rotstocken och örten, under namn af radix et herba graminis ossifragi, mot grus och sten i urinvägarna. O. T. S.