Naturbestämdhet

Naturbestämdhet, filos., sammanfattningen af allt, som är omedvetet och ofritt hos en varelse eller derur följer. Menniskans naturbestämdhet är ett organiskt moment i hennes lif. Menniskan tillhör naturen och lefver naturens lif. Men deraf följer visserligen ej, att hon skulle h. o. h. vara en naturvarelse eller ej lefva något annat lif än detta naturlif. Ty menniskans naturbestämdhet utgör, likasom det lägre i allmänhet, en förutsättning för det högre lifvet hos henne, hvilket är hennes personliga sida. Denna förutsättning är af organisk art, hvilket bl. a. innebär, att den är genomgående och rör hvarje det personliga lifvets yttring. Ingen tanke, ingen viljeyttring finnes hos menniskan, som ej på något sätt står i förbindelse med hennes naturbestämdhet, men deraf följer ej, att de ur den senare skulle kunna förklaras eller ej vara någonting annat än yttringar af menniskans naturbestämdhet. Det är lika oriktigt att anse menniskan vara endast en naturvarelse som att anse naturen vara något för henne främmande. -- Att menniskan öfver hufvud har en naturbestämdhet visar, att hon är en ändlig person; ty naturbestämdhetens innebörd är ej ett fullständigt upphäfvande af personligheten, men väl en relativ motsats till eller en inskränkning i denna. Den är det personliga lifvet i potentiel form. Menniskans sedliga uppgift är att bringa sin naturbestämdhet i harmoni med sitt personliga lif, låta den förra bestämmas, genomträngas och adlas af det senare. L. H. Å.