Nikoiajev

Nikoiajev [-la'jäff], Rysslands förnämsta flottstation vid Svarta hafvet, ligger i guvern. Cherson vid Inguls förening med Bug, vid öfre änden af Bugs liman, 65 km. från Svarta hafvet, och försvaras af flere batterier på Bugs båda stränder. Den egentliga staden ligger på den af Bug och Ingul bildade halfön, medan förstäder utbreda sig öfver steppen. Den är synnerligen regelbunden och upptager i sin helhet öfver 15 qvkm. Längs Inguls stränder ligga skeppsvarf, dockor, upphalningsbäddar och åtskilliga amiralitetet tillhöriga verkstäder för tillverkning af pansarplåt, kanoner, ångpannor m. m. och på floden en flytande docka för krigsskepp. Före Krimkriget (1853--56) var verksamheten i dockorna mycket stor. Förstäderna voro förbundna att lemna den nödiga arbetspersonalen (3,000 man hvarje dag), och alla innevånarna måste utföra tvångsarbete. Särskilda militäriskt organiserade kårer af arbetare undervisades i skeppsbyggeri, och sålunda blef N. en stor skola i skeppsbyggeriets alla grenar. Befolkningen var hufvudsakligen beroende af detta arbete, men när amiralitetets verksamhet afstannade för 14 år till följd af vilkoren i Parisfreden (1856), måste den söka andra förvärfskällor. Sedan staden genom jernväg till Charkov satts i förbindelse med det ryska jernvägsnätet, har N. blifvit en medtäflare till Odessa i export af spanmål (årligen omkr. 7--8 mill. hl.), trävaror, hudar, talg och nötkreatur. Innevånarnas antal uppgår till omkr. 70,000. De sanitära förhållandena äro dåliga, och dödligheten uppgår till 40 pr mille. Bland undervisningsanstalter märkas 3 gymnasier, artilleriskola, hydrografiskt institut, astronomiskt och meteorologiskt observatorium, 4 museer och bibliotek. Bland enskilda industriella verk må nämnas ett skeppsvarf samt flere talgsjuderier och tobaksfabriker. Efter 1870 har amiralitetet återupptagit sin verksamhet, ehuru ej i den utsträckning som före Krimkriget. Staden lyder under en af guvernementsstyrelsen oberoende militärguvernör. Den började anläggas 1789 af Potemkin.