Nikolaus Arnessön, norsk biskop, son af hersen Arne på Stodreim och Harald Gisles enka Ingrid Ragnvaldsdotter från Sverige, deltog uti inbördeskriget på Magnus Erlingssons sida mot Sverre och var med i slaget på Hevoldene, 1180. Omkr. 1189 valdes han till biskop i Stavanger, men tillträdde antagligen icke detta ämbete. Redan 1190 förflyttades han till Oslo biskopsstol och blef der en af Sverres mäktigaste och farligaste motståndare. År 1195 organiserade han det politiska parti, som fått namn af »bagler» (se d. o.), och fortsatte äfven efter dess upplösning genom Håkan Håkanssons uppstigande på tronen sina intriger mot konungadömet. Då sålunda »ribbungerne» (se d. o.) vintern 1219--20 gjorde uppror, misstänktes N. för att i hemlighet understödja dem och motarbeta konungens försök att kufva resningen. Emellertid kom det till en försoning med konungen, som infann sig vid biskopens dödsläger och gaf honom sin förlåtelse. Då N. dött, 1225, följde konungen honom till grafven och gaf honom det eftermäle att han »knappast haft sin like i denna verldens klokhet». Y. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nikolaus Arnessön
Ämne: Biskopar och biskopssäten · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2144–2145 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗