Nisard

Nisard [-sär], Jean Marie Napoleon Désiré, fransk literaturhistoriker, f. i Châtillon sur Seine 1806, beträdde den literära banan som medarbetare i »Journal des Débats» (1826), der han snart tillvann sig en bemärkt ställning. Några år senare tillhörde han redaktionen af »National», hvars politiska åsigter han med ungdomlig ifver förfäktade. I politiken var han vid den tiden liberal, men konservativ i literaturen. Med samma hänsynslöshet, hvarmed han anföll konungen och regeringen, angrep han den nyromantiska skolans män, exempelvis i en uppsats med öfverskrift Manifeste contre la littérature facile (»Revue de Paris», 1834). Uti ett i öfrigt betydande arbete med titeln Études de moeurs et de critique sur les poètes latins de la décadence (1834) återfinnas äfven dessa hyperkritiska åsigter rörande den moderna literaturen. Men oaktadt denna fördomsfulla uppfattning, hvilken dock, liksom hans politiska åskådning, med åren antagit en mildare form, har han författat ett verk af stor och varaktig betydelse, nämligen Histoire de la littérature française (1844--61; 8:de uppl. 1881), der han med mästarhand bl. a. återgifver bilden af det 17:de århundradet, som för honom är glanspunkten inom den franska literaturen. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Études sur la renaissance. Renaissance et réforme (1855), Études de critique littéraire (1858), Études d'histoire et de littérature (1859), Nouvelles études d'histoire et de littérature (1864) och Les quatre grands historiens romains. César, Salluste, Tite-Live, Tacite (1874). I dessa återfinnas åtskilliga af de uppsatser, som han förut offentliggjort i »Revue des deux mondes», »Revue de Paris» m. fl. tidskrifter, och af de föreläsningar, som han hållit vid några af de högre skolorna i Paris, der han (1835--50) efter hand befordrades till professor i fransk literaturhistoria vid den högre normalskolan, i latinsk vältalighet vid Collége de France, i fransk vältalighet vid universitetet. På den franska undervisningen har han dessutom utöfvat ett medelbart inflytande genom sin anställning som direktor vid den högre normalskolan (1857--67) och som generalinspektör öfver den högre undervisningen (1852--76). Han blef 1867 senator och är (sedan 1850) ledamot af Franska akademien. -- N:s broder Marie Édouard Charles N., f. 1808, medlem af Franska institutet sedan 1876, har bl. a. literärhistoriska skrifter utgifvit Histoire des livres populaires (2 bd, 1854, 2:dra uppl. 1864; illustr.) och Des chansons populaires chez les anciens et chez les français (2 bd, 1866). -- En tredje broder, Marie Auguste Nicolas N., f. 1809, professor i latinsk vältalighet vid katolska universitetet i Paris, har bl. a. öfversatt Virgilius. J. M-r.