Picot

Picot [pikå'], Auguste Émile, fransk språkforskare och bibliograf, f. i Paris 1844, blef advokat 1865, var Sept. 1866--Dec. 1867 kabinettschcf åt furst Karl af Rumanien och 1869--72 fransk vicekonsul i Temesvár. Han tillförordnades 1876 i Paris till lärare i rumanska i l'École des langues orientales vivantes, der han sedan 1880 är professor. Bland P:s lärda arbeten må nämnas Les serbes de Hongrie (1873--74), Greg. Urechi: Chronique des princes de Moldavie, depuis leur origine jusqu'en 1595, avec introduction, tradaction, commentaire, table et glossaire (1878--85), Pierre Gringoire et les comédiens italiens sons François I:ier (1877), Noëls de Jehan Chaperon (1879), Farces françaises des XV:e et XVI:e siècles (1880, tillsammans med Kr. Nyrop, efter en unik farssamling från Lyon af år 1619, nu i k. biblioteket i Köpenhamn), Bibliographie Cornélienne (1875), La sottie en France (i »Romania», 1878), Les moralités polémiques (1888). Vidare har han öfvertagit afslutandet af den 1881 aflidne baron James de Rothschilds påbörjade stora publikationer: »Les continuateurs de Loret» (Tom. 11, Juillet 1666--Dec. 1667, 1882) och »Le mistére du Vieil testament» (Tom. III--V, 1881--85). Värderika afhandlingar af P. träffas dessutom i åtskilliga tidskrifter (»Revue de linguistique», »Romania», »Literaturblatt für german. u. roman. philologie» m. fl.). C. W-d.