Normal (se Norm), regelriktig; svarande mot ett gifvet mönster eller mot en idé om fullkomlighet, mönster-; frisk och felfri; som är vid sina sinnens fulla bruk. Mots.: abnorm och anomal. -- Värdet på ett meteorologiskt element (lufttrycket, temperaturen etc.) kallas normalt, när det erhållits i medium af så lång tids observationer, att detsamma kan anses såsom ett definitivt medium, normalmedium, hvilket genom fortsatta observationer ej kommer att undergå någon förändring. Se vidare nästa art. 3. -- Om normal spårvidd se Jernvägar, sp. 1160. R. R.