Oates

Oates [åts], Titus, engelsk äfventyrare, f. omkr. 1650, var först prest inom episkopalkyrkan, men gjorde sig omöjlig bl. a. genom sin lömska angifvelselusta. Han sökte då upphjelpa sin ställning genom att spionera på katolska stämplingar och gick för detta ändamål öfver till katolska kyrkan, men ådagalade ett så föga tillfredsställande uppförande, att han 1678 utstöttes från jesuitanstalten i S:t Omer i Frankrike, i hvilken han fått inträde. O. företog sig derefter att af sant och falskt, till en del direkt uppdiktadt, bevisningsmaterial sammansätta detaljerade angifvelser om en katolsk sammansvärjning (the popish plot), som bl. a. vore riktad mot Karl II:s lif. Öfverdriften i dessa beskyllningar gjorde saken betydligt misstänkt, och konungen sjelf trodde ej på dessa beskyllningar, som t. o. m. riktade sig mot drottningen. Men stämningen i England var vid denna tid sådan, att allt i den vägen kunde vinna tilltro, och O:s djerfva anklagelser bidrogo, derför väsentligen att framkalla de stränga antipapistiska åtgärder, som vidtogos under de närmast följande åren. Sedan 1682 lyssnade man dock icke vidare till hans meddelanden, men lät honom fortfarande åtnjuta en pension, som han undfått. Kort före Karls död (1685) fälldes han i en rättegång, som hertigen af York låtit anställa mot honom, samt insattes i fängelse för bristande förmåga att betala. Under vistelsen der anklagades han för mened (hertigen af York satt då på tronen såsom Jakob II) samt dömdes till ett fasansfullt kroppsstraff, som han likväl genomgick med lifvet. Efter statshvälfningen 1688 fick han kunglig nåd och åtnjöt några år pension. Han dog 1705.