Oder

Oder [åder], Lat. Viadrus, Slav. Vjodr, en af Tysklands hufvudfloder, upprinner i Mähren på Odergebirge, en sydlig fortsättning af Sudeterna, på 553 m. höjd, 22 km. ö. om Olmütz. Förstärkt af flere bäckar, flyter strömmen med sydöstlig och sedan nordöstlig hufvudriktning till preussiska Schlesiens gräns, der den från v. mottager Oppa, bildar derefter på 20 km. gräns mellan preussiska Schlesien samt Mähren och österrikiska Schlesien och inträder vid den lilla staden Oderberg på Preussens område, som den under sitt återstående lopp (omkr. 770 km.) genomflyter (genom provinserna Schlesien, Branden burg och Pommern). Dess lopp har till en början nordvestlig, ungefär från Frankfurt nordlig hufvudriktning. Vid Ratibor i Schlesien blifver den farbar för små, vid Oppeln för större båtar, vid Breslau, der den har en bredd af 176 m., för fartyg om 200 tons. Sedan den inkommit i prov. Brandenburg, bildar den en mängd öar. Nedanför Frankfurt inträder O. i det 56 km. långa, 12--30 km. breda, utomordentligt bördiga Oderbruch. I norra delen af detsamma gjorde floden förr en stor krok åt v., som 1746--53 förkortades genom den 19 km. långa Petrikanalen (numera kallad Neue Oder). Denna kanal bildar nu hufvudströmmen, hvaremot den egentliga strömmen, Alte Oder, sedan 1832 är afdämd. Omedelbart nedanför genombryter floden den nordtyska landryggen och inträder nedanför Schwedt i prov. Pommern, som den delar i Vor- (v. om O.) och Hinterpommern (ö. om O.). Ofvanför Garz delar floden sig i två hufvudarmar, af hvilka den östra under namnet Grosse Reglitz går förbi Greifenhagen och faller ut i Dammska sjön mellan Stettin och Damm, medan den vestra armen behåller namnet O. och under sitt lopp förbi Stettin står genom flere armar i förbindelse med Grosse Reglitz samt faller ut vid norra änden af Dammska sjön, som genom Papenwasser sammanhänger med Stettiner haff. Ur detta utgår Oder genom de tre mynningarna Dievenow, Swine (den för sjöfarten vigtigaste) och Peene, hvilka bilda öarna Wollin och Usedom. Flodens längd utgör omkr. 870 km., flodområdet omkr. 115,000 qvkm. De vigtigaste bifloderna äro fr. h.: Ostrawiza, Olsa, Malapane, Weida. Bartsch, Obra och Warthe (O:s största tillflöde); fr. v.: Oppa, Glatzer Neisse, Weistritz, Katzbach, Bober, Lausitzer Neisse, Finow och Welse. Flodens djup är i allmänhet ringa och utgör vid lågt vattenstånd ofvanför Glogau endast 0,9 m., mellan Glogau och Schwedt 1 m. Strömmens fall är betydligt, i synnerhet i Schlesien, der det ofvanför Brieg utgör mer än 3 m. och längre ned till Brandenburgs gräns 2--3 m. på 7,5 km. Vid Schwedt ligger vattenspegeln endast 0,9 m. öfver hafvet. Det starka fallet och den omständigheten att floden mottager en mängd bergsströmmar, hvilka vid snösmältningen i bergen eller vid starka regn tillföra hufvudfloden stora vattenmassor och derigenom ofta förorsaka öfversvämningar, göra, att O. endast med stora kostnader kan hållas segelbar. Det oaktadt ligger flodfarten ofta nere en tid på högsommaren till följd af vattenbrist. Kanaler förena O. med Havel (Finow-kanalen, 52 km. lång) och med Spree ofvanför Frankfurt (Friedrich-Wilhelms-kanalen, 23 km. lång). O. anses vara mera fiskrik än Elbe.