Oedem

Oedem (edem l. ödem; Grek. oidema, svulst), med., vattusot i parenkymatösa väfnader, en vattnig ansvällning, beroende på stagnation af blodserum eller lymfa mellan väfnadselementen. Lättast uppkommer ett oedem i den lösa bindväfven mellan kärl, i muskler, under slemhinnor, men i synnerhet under huden, i underhudscellväfven, särdeles under ögonlocken (»påsar kring ögonen»). Orsaken är oftast ett mekaniskt hinder för det venösa blodets eller lymfans cirkulation, t. ex. vid blodpropp i lårbens-venen (hela benet svullnar då och blir oedematöst, äfvenså om benet hårdt ombindes), vid hinder för cirkulationen genom hjertfel o. s. v. Vid aktiva kongestioner eller inflammationer uppstår s. k. kollateralt oedem i omgifningen. Oedem uppstår äfven genom qvalitativ förändring af blodet i kakektiska sjukdomar, såsom bleksot, frossa, njurlidande, kräfta m. m. Oedema maliynum, ett högst elakartadt, allmänt oedem med hudemfysem och förruttnelsefenomen, uppstår både hos menniskor och hos djur genom en förruttnelsebacill, som mycket liknar mjeltbrandsbacillen. Jfr Vattsot. F. B.