Öga,sjöv., en med ändan eller bukten af ett tåg formad rund öppning, afsedd att påkränga (påträda) något föremål. Då ögat göres af sjelfva ändan, kallas det, beroende på arbetssättet, bänsladt öga, knopadt öga, lagdt öga, splitsadt öga, stag-öga; göres det deremot med bukten, kallas det stjelk-öga, vant-öga. Då man skall hafva tvänne tåg på samma föremål, ett på hvardera sidan af detta, begagnas (i st. f. ett öga i hvarderas ända) kunt-öga, stolp-öga eller ock ett öga, som bildas genom att, som det heter, »kapa och splitsa». Jfr Splitsa. R. N.