Oken

Oken [ak-], Lorenz, tysk naturfilosof och naturhistoriker, f. 1779, blef 1807 e. o. professor i medicin i Jena och 1812 ordin. professor i naturvetenskap derstädes. Han började der äfven utgifva en encyklopedisk tidskrift, »Isis» (1816--48), hvilken särskildt blef ett centralorgan för många grenar af naturvetenskaperna och i likhet med de möten för tyska naturforskare och läkare, till hvilka O. 1822 tog initiativet, kraftigt främjade det vetenskapliga lifvet i allmänhet. Emellertid råkade O. i misshällighet med inflytelserika män, såsom Göthe, och detta jämte de sympatier han visade för det tyska enhetssträfvandet vållade, att han 1819 af weimarska regeringen fick sig förelagdt att välja mellan att nedlägga sitt ämbete eller upphöra med sin tidskrift. Han valde då det förra alternativet. 1827 utnämndes han till professor i fysiologi i München, måste 1832 till följd af sitt oresonliga lynne afgå äfven från denna plats, men blef snart, i början af 1833, kallad till professor i naturalhistoria vid det nygrundade universitetet i Zürich. Död 1851. O:s starkaste intresse var riktadt på naturfilosofien, hvarvid han i det väsentliga slöt sig till den schellingska skolan. Sitt system framställde han teoretiskt i Lehrbuch des systems der naturphilosophie (1809--11; 3:dje uppl., Lehrbuch der naturphilosophie, 1843) och praktiskt i Lehrbuch der naturgeschichte (3 bd, 1812--26). Han bragte dervid naturfilosofien i stark misskredit genom sitt deduktiva tillvägagående samt ett hejdlöst analogiserande. Rörande organismernas utveckling uttalar O. samma grundtanke om deras successiva genomlöpande af lägre klassers karakterer, som återkommer hos Haeckel. Om kropparnas sammansättning hyste han åsigter, som visa sig vara föregångare till den nuvarande läran om cellen. Men äfven på detta speciella område förirrade han sig i fantastiska parallelismer, likaså i en af honom framställd märklig teori om ryggradens byggnad. O. företog sig slutligen att likasom samla sitt vetande och sina åsigter i ett stort arbete, Allgemeine naturgeschichte für alle stände (13 delar, 1833--41, åtföljda af en atlas).