Öresten, kungsgård i Örby socken, Marks härad, Elfsborgs län, 3 mtl kronosäteri med derunder lydande 2 3/4 mtl i samma socken samt 3/4 mtl i Berghems socken. Kungsgården var förr boställe för öfversten vid Elfsborgs regemente, men är nu indragen och för kronans räkning utarrenderad. På kungsgårdens egor, på en klippa (nu kallad Slottsberget) vid Öresjöns utlopp, låg under medeltiden Örestens slott, af hvilket ännu några lemningar (sjelfva grundmurarna) finnas. Det anlades omkr. 1366 under kriget mellan kon. Håkan, Valdemar och Albrekt, hörde 1384 till Bo Jonssons förläningar, och Algot Månsson (Sture) blef der hans fogde. Efter segern vid Falköping (1389) fick riddaren Niklis Jonsson (Svarte Skåning) Mark i förläning eller pant, och hans son, riddaren Jöns Niklisson (Svarte Jöns), erhöll sannolikt slottet efter honom. Vid Engelbrekts tåg våren dansk, Jösse Larsson, fogde der. Han fick fritt aftåg, hvarefter slottet förstördes. Det återuppbyggdes mot slutet af Karl Knutssons regering, och kon. Kristian gjorde 1470 ett försök att intaga det, men vardt af Sten Sture och uppbådade vestgötabönder slagen på flykten. 1502 intogs och brändes det af danskarna, men återuppbyggdes, dock troligen först under Sten Sture d. y:s tid. — Örestens län omfattade endast Marks härad. — Den 28 Nov. 1568 gafs Ö. jämte 28 hela och 7 halfva hemman i Marks och Ås härad i Vestergötland samt Stranda härad i Småland (forna Kronobäcks klosters gårdar) till friherreskap under namn af friherreskapet Kronobäck och Ö. åt riksrådet friherre Erik Gustafsson Stenbock. Donationen konfirmerades och ökades d. 9. April 1582, hvarefter den omfattade, utom Ö. kungsgård med dess underlydande 5 gårdar, 30 hela och 5 halfva hemman samt 3 torp i Vestergötland (Marks, Kinds och Ås härad) och 22 hela och 5 halfva hemman i Småland (Stranda härad), sammanlagdt 52 hela och 10 halfva hemman, samt 3 torp.
Öresund (Isl. Eyrarsund; jfr Ör), hafsarm, som mellan Skåne och Själland förenar Östersjön med Kattegatt och utgör den vanligast begagnade farleden till och från Östersjön. Gränserna i n. och s. äro obestämda; i sin största utsträckning anses Ö. l. Sundet, som är den bland sjöfarande vanliga benämningen, sträcka sig från Kullen till Falsterbo, således en sträcka om vid pass 140 km. Sundets bredd på smalaste stället, mellan Helsingborg och Helsingör, är 4 km., vid Landskrona 15, vid Köpenhamn–Lomma 30 och vid Kjögebukt–Foteviken 50 km. Inga andra öar finnas än den svenska ön Hven och de danska öarna Saltholm och Amager, om man ej räknar de på bankar i sundet vid Köpenhamn och vid Landskrona byggda fästningsverken. Genom Ö., går en bland verldens största stråkvägar för handelssjöfarten. Visserligen är vattnets djup något större i Stora Belt, men de många grunden göra samfärdseln derstädes mera riskabel än genom Ö. I sundets norra del är farvattnet tillräckligt djupt för de största fartyg såväl i den bredare, vestra, passagen mellan Hven ock Själland som i den smalare, östra, mellan Hven och Skåne; men längre söderut, genom farlederna Drogden (mellan Amager och Saltholm) samt Flintrännan (mellan Saltholm och Sverige), kunna icke fartyg af större djupgående passera än 6 m. i den förra och 7 m. i den senare. — Det var först på 1500-talet, sedan hansestädernas makt brutits, som holländarna, för att deltaga i handeln på Östersjön, började begagna sjövägen genom Ö. samt svenskarna på samma väg sökte en direkt förbindelse med vestra Europa. Redan förut hade dock Danmark, som egde sundets bägge stränder och derför betraktade Ö. såsom sin enskilda egendom, börjat uppbära tull af passerande fartyg (se vidare Öresundstullen.) Då alla fartyg för tullens skull måste anlöpa Helsingör, drog sig nästan all sjöfart till danska sidan, och den genomgående trafiken gick genom Drogden. Under de senare årtiondena har emellertid en betydlig tillväxt i sjöfarten på svenska sidan låtit sig förmärka, icke minst till följd af de många nya fyrar och andra dyrbara anstalter till sjöfartens gagn, som anordnats för farvattnen mellan Hven och Skånes fastland samt i Flintrännan. Angående det s. k. »lotskriget» i Ö. mellan Sverige och Danmark se Flintrännan. Om sjöslagen i Ö. 1658 se Wrangel (sp. 1416), 1677 och 1710 se Kjöge och 1801 se Nelson. H. A. G.