Örn, Robert Isidor, finsk ämbetsman, född i Kuolemajärvi kapell d. 2 Jan. 1824, student 1840, auskultant i Viborgs hofrätt 1847, justitierådman i Viborg 1852, politieborgmästare i samma stad 1855, representerade Viborg i det s. k. Januariutskottet 1862 och vid landtdagen 1863–64, då han var talman i borgareståndet, hvilket värf han på ett framstående sätt fullgjorde, samt utnämndes 1865 till direktor för generalguvernementskansliet i Helsingfors. På sistnämnda post gjorde hans ämbetsmannaförmåga sig så mycket mera gällande, som han genom sitt vinnande väsende i hög grad förvärfvat sig generalguvernören grefve Adlerbergs förtroende, hvarför dennes åtgärder, i synnerhet vid besättandet af högre ämbeten, ofta torde berott på Ö:s uttalade mening. Att han afvärjde faror, som hotade Finlands samhällsskick, har blifvit försäkradt, men närmare uppgifter derom föreligga icke. Ö. utnämndes 1874 till senator och vice ordförande i senatens justitiedepartement, fick s. å. geheimeråds titel och upphöjdes 1876 i adligt stånd. 1877 begärde han till följd af sjukdom afsked från sina ämbeten och dog i Helsingfors d. 25 Juni 1885. M. G. S.
1. Örnberg, Aurora Magdalena, författarinna. Se Qvanten, Emil von.
2. Örnberg, Lars Magnus Viktor, den föregåendes kusins son, slägtforskare, föddes i Nyköping d. 17 Sept. 1839, blef 1858 student i Upsala och inskref sig efter aflagd examen 1860 i Kammarkollegium, der han 1864–71 arbetade i Kammararkivet och 1872 befordrades till kammarskrifvare, en tjenst, som indrogs 1879. År 1878 blef han kanslist i Riksmarskalksämbetet och Hofexpeditionen och utnämndes 1884 till protokollssekreterare derstädes. Sedan 1868 har han derjämte såsom e. o. amanuens tillhört Riksarkivet. 1888 blef han historiograf vid K. M:ts orden samt var 1885–90 sekreterare i Svenska autografsällskapet och redaktör af dess tidskrift. Han har redigerat och på eget förlag (anonymt) utgifvit Svensk slägtkalender (4 årgg., 1885–88), som följts af Svenska ättartal (hittills 5 årgg., 1889–93), »afsedda att utgöra tidskrift för svensk slägtkunskap och slägtforskning samt slägtbok och slägtkalender». Med dessa publikationer har Ö. gjort sig i hög grad förtjent om den svenska slägtforskningen icke blott genom de utredningar han i dem lemnat öfver en mängd lefvande och utdöda, furstliga, frälse och framför allt ofrälse slägter, utan äfven genom den lust för och det arbete i ämnet, som hans egen sällsporda ifver för detsamma framkallat i vida kretsar. Ö. har dessutom utgifvit Samlingar till beskrifning om Nyköping (1862), Anteckningar om kammarkollegiet (1874) och Seraphimer-riddarelängd 1748–1890 (1890).