Osteitis (af Grek. osteon, ben), med., inflammation i bensubstansen, sammanhänger oftast med inflammation i närmaste benhinna (periostitis) eller i benmärgen (osteomyelitis; af Grek. myelos, märg). Den är antingen akut, med häftig smärta och ömhet samt öfvergående till varbildning (osteopyesis) och afstötning af dödt ben (caries, nekros), eller kronisk, med förtätning och förtjockning af bensubstansen. Osteiten beror ofta på skrofler eller syfilis, men uppstår äfven genom yttre skador, operationer o. dyl. F. B.