*Österrikisk-ungerska monarkien beräknades 1896 hafva 43,800,213 innev., deraf 35,249,701 i Österrike och 18,550,512 i Ungern, hvartill kommer Bosniens och Herzegovinas folkmängd, 1,591,036 pers. (1895).
Befolkningsförhållanden. Den vigtigaste punkten i den politiska striden mellan nationaliteterna i Ö. är språkfrågan. Art. XIX i statsgrundlagen af d. 21 Dec. 1867 om statsborgarnas allmänna rättigheter garanterar de enskilda folkstammarna okränkbar rätt att värna sin nationalitet och sitt språk och erkänner alla »landesübliche» språk lika berättigade i skola, ämbetsverk och i det offentliga lifvet. På hvilken sida rätten befinner sig i striden om denna artikel visar den juridiska tolkningen. Det »landesübliche» språket är ej detsamma som »landsspråket»; det senare är hvarje i ett helt land taladt språk, det förra är det i ett visst distrikt brukliga språket. I Nedre Österrike t. ex. är tyska ensamt landsspråk, men i enstaka kommuner är tsjechiska »landesüblich». I Böhmen och Mähren äro tyska och tsjechiska landsspråk, men i båda landen finnas jämte områden, der båda språken äfven äro »landesübliche», också sådana, der detta kan sägas om endast det ena af dessa språk. Genom art. XIX i statsgrundlagen lofvar staten att värna alla landsspråk i familj, privatumgänge och privatundervisning, men ett likaberättigande i det offentliga lifvet tillerkännes endast de »landesübliche» språken. Det kan väl, om lagarna det medgifva, genom tjensteskrifvelse åläggas ämbetsmännen att mottaga inlagor äfven på ett annat landsspråk än på det i ifrågavarande område talade, men någon rättighet dertill ega ej statsborgarna.
Handel och kommunikationer. Oberäknadt ädla metaller hade införseln till hela tullområdet 1897 ett värde af 755,26 mill. fl. och utförseln af 766,24 mill., deraf resp. 270,4 och 399 mill. fl. från och till tyska tullområdet. I monarkiens alla hamnar inlöpte s. å. 100,873 fartyg, om 11,77 mill. tons,, deraf under österrikisk flagg 84,870 fartyg, om 10,5 mill. tons. Ensamt i Trieste inlöpte 8,847 fartyg, om 1,78 mill. tons. Handelsflottan räknade 12,447 fartyg, om 270,250 tons, deraf 233 ångfartyg, om 170,746 tons. Jernvägarna hade vid 1898 års början en längd af 17,066 i österrikiska och 15,857 i ungerska rikshälften. I Bosnien-Herzegovina funnos 775 km. Statens telegraflinier hade 1896 en längd af 53,974 km. (32,672 km. i österrik, rikshälften); Antalet byråer var 7,103 (4,385 i österrik. rikshälften). Bosnien-Herzegovina hade 2,458 km. linier och 118 byråer. 1896 skildes förvaltningen af jernvägarna i österrik. rikshälften från handelsministeriet, och ett sjelfständigt jernvägsministerium bildades; deremot lyder förvaltningen af industri- och sjöfartsärenden äfvensom post, telegraf och telefon fortfarande under handelsministeriet. Den gemensamma budgeten för 1899 upptog de ord. och extra ord. utgifterna till 167,175,940 fl. Den särskilda budgeten för 1898 upptog statsutgifterna i Österrike till 715,920,827 fl. och i Ungern till 498,726,570 fl. samt statsinkomsterna i Österrike till 719,900,282 fl. och i Ungern till 498.169,840 fl.
Statsskulden d. 1 Juli 1898: Den allmänna statsskulden 2,757,45 mill. fl., den gemensamma sväfvande skulden 182.67 mill. fl., Österrikes skuld 1,470,79 mill. fl., Ungerns skuld (vid 1897 års början) 2,474,97 mill. fl.
Författningen. Herrehusets medlemmar äro f. n. 243 (19 prinsar, 67 hufvudmän för adliga familjer, 17 prelater och 140 lifstidsledamöter). Genom vallagen af d. 14 Juni 1896 har till de i hufvudartikeln nämnda fyra valmansklasserna lagts en 5:te, den »allmänna valmansklassen», hvilken eger utse 72 deputerade, så att hela antalet ledamöter i representanternas hus nu är 425. Röstberättigade inom den femte klassen äro alla röstberättigade inom de fyra andra klasserna samt alla andra österrikiska statsborgare, som fyllt 24 år och uppfylla öfriga för valrätt sedvanliga vilkor, samt äfven tjenare, som icke hafva eget hushåll. Derjämte har censusmaximum i 3:dje och 4:de valmansklasserna nedsatts från 5 till 4 floriner. Genom den nya lagen har antalet valmän ökats från 1,732,000 till 5,543,000.
Statsförvaltningen. Ministeriernas antal är nu 8, i det att 1896 ett särskildt jernvägsministerium bildades.
Försvarsväsendet har undergått några smärre förändringar. Infanteriregementena i Bosnien och Herzegovina hafva ökats till 4 bataljoner, och 16 af jägarebataljonerna äro förenade i 4 Tyrolska jägareregementen. Det cisleithanska landtvärnet uppställer 29 infanteri- och jägarereg., med tillsammans 97 bataljoner, samt 39 sqvadroner (6 reg.), det ungerska 28 infanterireg., med tillsamman 94 bataljoner, och 10 kavalleri reg., om 6 sqvadroner. Arméns fredsstyrka uppgår till 335,000 man, inberäknadt landtvärnets stående styrka.
Historia. Koalitionsministèren Windischgrätz öfverlemnade frågan om representationsreformen -- tillägg af en ny valmansklass -- åt ett riksrådets utskott, afslöt handelsfördrag med Ryssland och Rumänien, gick slovenernas önskan om ett slovenskt gymnasium i Cilli till mötes, men miste derigenom sina tyska bundsförvanter och måste i Juni 1895 afgå. Förre ståthållaren i Galizien grefve Kasimir Badeni (Sept. 1895--Nov. 1897) fick valreformförslaget antaget. I riksrådet framställdes i synnerhet af tyskarna kraf på, att den med 1897 utlöpande öfverenskommelsen (ausgleich) med Ungern rör. tulloch handelspolitik och de gemensamma utgifterna (se Österrikisk-ungerska monarkien, sp. 742) skulle förnyas endast under vilkor att Ungerns qvot höjdes (från 31 till 42 proc.), hvaremot Ungern protesterade. Då vid valen i Mars 1897 tyskarna kommo i minoritet och dessutom voro sins emellan splittrade, sökte Badeni vinna den af polacker, tsjecher och feodal-klerikale bestående majoriteten genom att d. 4 April 1897 utfärda på administrativ väg två språkförordningar för Böhmen och Mähren, enligt hvilka alla efter 1903 utnämnda ämbetsmän måste vara fullt mäktiga tsjechiska språket och fr. o. m. 1897 alla ämbetsskrivelser skulle utfärdas på tyska eller tsjechiska, allteftersom det begärdes. Genom motioner om Badenis försättande i anklagelsetillstånd, genom en all parlamentarisk verksamhet förlamande obstruktion sökte tyskarna skrämma Badeni till återtagande af de i deras ögon olagliga språkförordningarna. Badeni prorogerade riksrådet i Juni och inbjöd, ehuru förgäfves, de olika partierna till konferens om en tredelning af Böhmen i tyska, tsjechiska och blandade kommuner, hvarvid förordningarna skulle gälla endast de sistnämnda. Då riksrådet i Sept. åter sammanträdde, fortsatte tyskarna på ett ännu stormigare sätt, under larm, 12-timmars långa tal, personliga förolämpningar (Badeni utmanades och duellerade d. 25 Sept,), ja slagsmål, sin obstruktion för att hindra antagandet af »ausgleich» (d. v. s. i sjelfva verket för att få bort språkförordningarna). I Wien kommo studenter och arbetare i rörelse. Badeni fick afsked och efterträddes af von Gautsch (Nov. 1897--Mars 1898), som upphäfde språkförordningarna, men införde ett par andra, i några punkter till tyskarnas förmån mildrade provisoriska förordningar. Hans efterträdare, ståthållaren i Böhmen grefve v. Thun-Hohenstein (Mars 1898), förklarade sin uppgift vara en »fridsaktion», ett tystande af de nationella stridigheterna för att bringa »ausgleich» till stånd. Det hade genom en kejserlig förordning provisoriskt förlängts på de gamla vilkoren till d. 1 Jan. 1899. Men någon språklag, som man väntat, framlades ej, och med majoritet remitterades till vederbörligt utskott tyskarnas nya förslag om åtal mot Badeni. Någon kompromiss emellan tyskar och tsjecher har ännu (April 1899) ej kommit till stånd och följaktligen ingen »ausgleich». (Rättelse: I hufvudart., sp. 731, r. 23, står 70,56 bör vara 75,6.).