Overbeck

Overbeck [åfer-]. 1. Kristian Adolf O., tysk lyriker, f. i Lybeck 1755, d. såsom borgmästare derstädes 1821, skref under intryck från Hölty idylliskt näpna, sångbara smådikter, af hvilka åtminstone tre omdiktats på svenska af J. D. Valerius (»Gossarne på ängen»; »Jag helsar dig, fredliga flagga»; »Kom, sköna Maj, och blicka»). -- 2. Friedrich Johann O., tysk målare, den föregåendes son, f. i Lybeck 1789, studerade i Wien sedan 1806 och uppträdde redan då i opposition mot den herskande konstriktningen, hvarför han 1810 blef af visad derifrån. Han begaf sig då till Rom, der flere tyska målare slöto sig till honom, såsom Veit, Schadow m. fl., hvilka på grund af sin religiösa riktning kallades »nazarener». Hela riktningen hade till följd, att O. 1813 gick öfver till katolicismen. Såsom uttryck for sitt kyrkligt romantiska åskådningssätt skapade han en mängd verk, i hvilka en djup, innerlig stämning oftast tog form med de anspråkslösaste tekniska medel, men också ej sällan stördes af en godtycklig symbolik. Formen såsom yttre betydde för honom och hans efterföljare ingenting, utan blott såsom hölje för hans spiritualistiska idéer, och äfven färgen måste underordna sig den stundom tvungna andligheten. Såsom förebilder hade han först uppställt den tysk-gotiska bildkonsten under medeltiden, men i Rom närmade han sig alltmer de äldre Siena-målarna, och i synnerhet sökte han likna florentinaren Fra Angelico da Fiesole. Från hans äldsta tid (1820) härstammar Kristi intåg i Jerusalem (Mariakyrkan i Lybeck). Vidare märkas hans arbeten tillsammans med Cornelius, Veit och Schadow i Casa Bartholdy på Monte Pincio i Rom, freskomålningar, af hvilka O. utförde Josef säljes af sina bröder och De sju magra åren, samt derefter fresker i Villa Massimi i Rom, der O. dekorerade Tasso-rummet med bilder ur »Gerusalemme liberata», i hvilka han tydligast lägger i dagen sin stilförvandtskap med Rafaels föregångare. Betydelsefull för hans kyrkliga riktning blef i synnerhet hans 1829 utförda väggbild S. Franciscus' rosenunder; i helgonets cell i kyrkan S:ta Maria degli Angeli nära Assisi. Efter 1840 utförde han en mängd verk i pre-rafaelitisk eller ung-rafaelitisk anda, såsom Elias' himmelsfärd, en rent rafaelisk Madonna (i München), Sposalizio (d. v. s. Marias och Josefs giftermål, i Berlin), Josefs död (i Basel), Marias kröning (i Kölndömen) samt Religionens triumf i konsten (i Städels institut, Frankfurt), en figurrik bild, hvilken han sjelf betecknat såsom framställningen af hans konstnärliga verldsåskådning. Detta kolossala verk, som visserligen innesluter många sköna detaljer, är dock redan genom sitt ämne hardt omöjligt, om man ej eger Rafaels snille att kunna symbolisera på ett konkret sätt. Kompositionens användning har likhet med Rafaels »Disputa», men stämningen påminner i det hela om van Eycks altarbild i Gent. En sådan symboliserande och allegoriserande didaktik kan icke målas, och bilden saknar äfven allt organiskt lif. Bäst visar O. sig som konstnär af stor betydelse i sina teckningar och kopparstick, främst å 40 i koppar stuckna blad ur Kristi historia, utförda med djup känsla och ofta med nya motiv, samt sist i utkast till framställning af De sju sakramenten, en storartad cykel, fullbordad 1861 (i enskild ego i Tyskland; smärre återgifningar i Berlins Nationalgalleri). O. var den ende af de nyromantiske konstnärerna i Tyskland, som förblef sina ungdomsideal fullt trogen och stannade qvar till döddagar i den nyromantiskt religiösa konstens hemort, Rom. Han afled derst. d. 12 Nov. 1869. -- 3. Johannes Adolf O., tysk konsthistoriker och arkeolog, den föregåendes kusin, f. 1826 i Antwerpen, studerade i Bonn filologi och arkeologi samt aflade der sitt lärda prof i sistnämnda vetenskap 1850. 1853 kallades han till Leipzig såsom e. o. professor i arkeologi och direktör för det arkeologiska museet samt blef 1858 ordinarie professor. Af hans vetenskapliga arbeten, delvis äfven kända och studerade i Sverige, må nämnas Die bildwerke zum thebischen und troischen heldenkreise (1851--53), Geschichte der griechischen plastik (2 bd, 1857--58; 3:dje uppl. 1880--81), Pompeji in seinen gebäuden, alterthümern und kunstwerken (1856; 4:de uppl. 1884), Die antiken schriftquellen zur geschichte der bildenden künste bei den griechen (1868) samt Griechische kunstmythologie (1872). Arkeologiska museet vid Leipzigs universitet är hufvudsakligen hans verk. 2. C. R. N.