Pacius

Pacius, Fredrik, finsk tonsättare, föddes d, 19 Mars 1809 i Hamburg. Redan tidigt röjdes hans musikaliska anlag så otvetydigt, att föräldrarna sände den 15-årige gossen till Ludwig Spohr i Kassel. Hos honom tog P. undervisning i violinspel 1824--27, hvarunder han jämväl studerade komposition för Moritz Hauptmann. Under en i Nord-Tyskland företagen konsertresa kom han äfven till Stralsund, der han gjorde bekantskap med en köpman från Stockholm, Flygarson, som uppmanade honom att resa öfver till den svenska hufvudstaden. P. anlände dit 1828 och upptogs på det bästa. Af dåv. kronprinsen Oskar utnämndes han till kammarmusikus och soloviolinist vid hofkapellet. I Stockholm stannade han till 1834, då han antog en kallelse från Finland att såsom K. V. Salgés efterträdare bekläda musiklärareposten vid universitetet i Helsingfors. I den finska hufvudstaden fann P. ett rikt musikaliskt verkningsfält samt begynte genast att bilda en orkester och en blandad sångchör, till hvilken han genom sin älskvärda personlighet och sin eldiga energi förstod att locka medlemmar från hufvudstadens alla bildade kretsar. P., som hos Spohr utbildat sig till en framstående violinist, uppträdde under de första årtiondena af sin vistelse i Finland ganska ofta såsom solospelare samt skördade öfverallt bifall och beundran för sitt mjuka, känsliga och sant musikaliska spel. Såsom orkesterdirigent var han utomordentligt liflig och spirituel samt egde i hög grad förmågan att väcka och entusiasmera sin orkester. Hans symfonikonserter, vid hvilka utfördes symfoniska verk af tyska klassiker, äfvensom af P. sjelf (Allegro maestoso, komp. 1850), voro särskildt berömda och medverkade ofantligt till höjandet af den allmänna musikaliska smaken i Helsingfors. Vid alla universitetsfester (promotioner, minneshögtider o. dyl.) var han outtröttligt verksam och gaf en dittills oanad glans åt desamma genom uppförandet af stora chörverk. -- Till Runebergs Vårt land komponerade han musiken vid studenternas vårfest d. 13 Maj 1848, och sedan den dagen eger Finland en nationalhymn. Andra sånger, t. ex. Suomis sång (komp. 1858), Soldatgossen (s. å.) och några flere, hafva på samma sätt blifvit folksånger i ordets fulla bemärkelse. Dessutom har P. komponerat en mängd solosånger, mansqvartetter, hvilka höra till det bästa af hvad han skapat, blandade chörer m. m. Af större verk bör nämnas den romantiska operan Kung Karls jagt (med text af Z. Topelius), hvilken gick för första gången öfver scenen d. 24 Mars 1852 i Helsingfors, då samtliga hufvudpartier utfördes af dilettanter, hvilka kompositören sjelf inöfvat. Operan hade en för finska förhållanden kolossal framgång. I Stockholm uppfördes den 19 gånger 1856--60. Fullständigt omarbetad gafs den sedermera i Helsingfors under åren 1875 och 1880. Äfven till Topelius' sagospel Prinsessan af Cypern (1860) har P. skrifvit musik, hvarvid han i enlighet med texten sökt gifva en specielt finsk färg åt det melodiska elementet. Hans sista stora tonskapelse är operan Loreley (till Em. Geibels tyska text), som, präktigt iscensatt, uppfördes d. 28 April 1887 på Alexandersteatern i Helsingfors. -- P. blef medlem af Musikaliska akademien i Stockholm 1856. Han utnämndes till professor 1860 och blef filos. hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1877. Hans dotter Maria (sedan 1871 enka efter tonsättaren dr K. Collan) har gjort sig känd som sångerska och sånglärarinna. K.